Förmågan att tänka positivt...
Sitter och läser igenom gamla blogginlägg från december, och det ger mig en klump i halsen. Jag läser om lugnet hemma i Småland, de lata dagarna och tiden med famljen, men även tiden innan jul. Då fanns förväntningar och en högtid var nära. Nu känns det som en evighet till våren, som är nästa hållpunkt.
Jag har en teori om att bara våren kommer, eller i alla fall om det bara slutar vara så fruktansvärt kallt, kommer livet ordna upp sig. Om kylan och snön försvinner betyder det att jag åter kommer få lusten att gå ut på promenader tillbaka. Jag mår så bra av det.
Men tänkt själva. Imorgon är det första februari, det är kanske två månader kvar till de första vårtecknen kommer visa sig. Hur klarar man sig så länge?
Ja, det gäller att inte tappa focus, eller gå ner sig fullständigt i det hemska. Tänka på det goda, tänka på musiken, på sången och på att sin lillasyster kommer på besök om någon vecka. En dag i taget, en dag i taget...
Världens vackraste syster...
