kajsapalmer

Plötsligt drabbades jag av något jag inte känt på väldigt länge-hemlängtan. Jag tror inte jag känt såhär sedan jag flyttade till Stockholm, men nu helt plötsligt och helt oväntat kom den. Mest längtar jag nog efter våren och sommaren, och dessa tider förknippar jag med den lilla byn där hemma. Grönska, blå himmel och familj. 

Jag tänker på när man äter frukost ute i gräset, plockar frukt direkt från träden, springer ute utan skor, ligger i skuggan med en bra bok.

Jag tänker på de dagar då det regnar och man sitter inne under en filt, man lyssnar på musik eller kanske bara på regnet som smattrar på fönsterrutan.

Jag tänker på hur det är efter regnet, då allt doftar så gott, fukten i gräset och den ljumma luften.

Jag tänker på de ljumma sommarkvällarna, när man kan sitta ute långt in på kvällen, då allt är tyst med ändå vid liv.

Jag tänker på sjön där hemma, när man ror ut, lägger ankar och bara guppar stilla.

Jag känner gräset mot min hud, jag känner den ljumma vinden, jag hör tystnaden och bara djurens liv i sommarkvällen. Jag känner doften av blommor och gräs. Jag minns ett tillfälle förra sommaren då jag bara la mig ned i gräset en kväll och fick tårar i ögonen av hur vackert allt var. Denna fantastiska tystnad, doft och känsla.

Det är vad jag längtar efter, det är sommar.