Orphée har fört tillbaka även mig till livet...
Efter fredagens missnöje känner jag mig helt återställd och återtaggad (om det finns ett sådant ord...). Jag har övat flitigt både lördag och söndag och känner att sången ändå finns där, både tekniskt och känslomässigt. Det är ju kul att sjunga ändå!
Igår var jag och Jenny på Operan och såg Orphée av Gluck. Jenny hade sett mycket fram emot denna opera medan jag inte hade så höga föväntningar. Av vad jag tidigare sett från uppsättningen var det den lite speciella scenografin och klädkoden som ättrat sig fast i min hjärna, men jag blev verkligen positivt överraskad! 
En uppsättning som denna kan antingen bli flopp eller topp. Detta var topp! Den annorlunda tappningen var fängslande och sångarinsattserna var grymma! Förutom Anna Larsson som hade några fina stunder var kvällens Eurydice Marie Arnet riktigt bra och tillsammans hade de några otroligt vackra pariter i piano i sista akten.
Musiken i operan var också en positiv överraskning. Den väldigt mjuk och följsam och var lätt att lyssna till, men ändå med ett djup.
Med andra ord...är det tummen upp för denna opera.
En sak är dock värd att nämna. Jag är verkligen inte van vid att höra altröster i dessa sammanhang (eller i någrasammanhang?). Det är ju ett faktum att Anna Larsson är väldigt skicklig, men jag har lite svårt att själv avgöra hur bra hon är sångligt. Jag har liksom inte så mycket att jämföra med. Man är ju verkligen inte van att höra altröster på scen och ibland kunde jag tycka att det lät en aning burkigt, men jag vet inte om det bara är en ovana för mitt öra?
Nåja, det tål att tänkas på. Jag får väl se till att försöka se fler operor med altroller så jag kan börja jämföra. :)
