Misslyckande
Är hemma från konserten efter veckans masterclass och jag måste säga att jag är väldigt stolt över mina otorligt duktiga sångarkompisar! Det händer grejer. :)
Min egen insatts ikväll är jag däremot inte det minsta stolt över. Jag vet inte riktigt vad som hände. Det samlades liksom en klump i magen innan jag skulle upp och sjunga, och när jag väl skulle ta ton (vilket blev alldeles för tidigt än vad det skulle vara), hade jag absolut ingen kontroll över min röst eller min sångteknik. Jag hade helt enkelt tappat kontrollen och dessutom sjöng jag fel text. Så där står jag och vet vad alla tänker och vill bara försvinna. Jag hör hur illa det låter och jag känner hur lite av kroppen jag har med mig och känner mig bara hjälplös. Jag försöker verkligen in i det sista att göra något bra av det, men misslyckas. Alltså-ett stort misslyckande. Efter min sång vill jag bara sjunka genom jorden. Jag vill slippa folk som säger att det var fint (även om jag vet att de liksom jag vet hur illa det var) och slippa behöva säga tack trots att jag inte kan stå för min insats.
Det är så tråkigt att det skulle bli såhär, för jag har verkligen haft så otroligt kul med sången den sista tiden och det har verkligen känts bra. Jag behövde väl något som tog ned mig på jorden igen. Man får ju se upp att man inte blir för självsäker.
Min egen insatts ikväll är jag däremot inte det minsta stolt över. Jag vet inte riktigt vad som hände. Det samlades liksom en klump i magen innan jag skulle upp och sjunga, och när jag väl skulle ta ton (vilket blev alldeles för tidigt än vad det skulle vara), hade jag absolut ingen kontroll över min röst eller min sångteknik. Jag hade helt enkelt tappat kontrollen och dessutom sjöng jag fel text. Så där står jag och vet vad alla tänker och vill bara försvinna. Jag hör hur illa det låter och jag känner hur lite av kroppen jag har med mig och känner mig bara hjälplös. Jag försöker verkligen in i det sista att göra något bra av det, men misslyckas. Alltså-ett stort misslyckande. Efter min sång vill jag bara sjunka genom jorden. Jag vill slippa folk som säger att det var fint (även om jag vet att de liksom jag vet hur illa det var) och slippa behöva säga tack trots att jag inte kan stå för min insats.
Det är så tråkigt att det skulle bli såhär, för jag har verkligen haft så otroligt kul med sången den sista tiden och det har verkligen känts bra. Jag behövde väl något som tog ned mig på jorden igen. Man får ju se upp att man inte blir för självsäker.
Kommentarer
Trackback
