kajsapalmer

Så var jag äntligen där jag längtat efter att vara i över ett dygn nu. Hemma, vid datorn och med denna måndagen bakom mig. I lördags var jag där jag längtat efter att vara länge. Hemma, framför brasan tillsammans med syskonen och mamma (och lille plutten såklart). På fredag är det dags att åter ta (helvetes)tåget mot skogarna. Det är en stipendieutdelning som ska äga rum på söndag. På måndag far jag till stan igen.

När jag sitter här och förundras över att jag lyckats överleva denna dag, får jag plötsligt tid att tänka tillbaka på helgen och dess mysigheter. Få krama storebror, få krama lillasyster, mamma och och pappa. Få skratta ögonen och all kraft ur sig vid middagsbordet. Skrika av skratt, vrida sig och gråta av skratt. Få göra ingenting, bara va, kanske se en film och bara vara. Jag älskar min familj, min alldeles speciella (konstiga?!), familj. <3