Jag dööööör!
Min längtan efter rysk romantik eskalerade idag när min eminenta sångkamrat sjöng Lenskijs aria ur Eugen Onegin. Med tända ljus och ett nyuppslaget glas rött vin avnjuter jag Tjajkovskijs första pianokonsert på högsta volym. Jag spricker snart av längtan.
Det är längtan efter jullovet, längtan efter den perfekta sångutbildningen, längtan efter att få sjunga stora smäcktande operaarior. Det är längtan efter kärlek, passion och stora känslor. Det är längtan efter perfektion, efter lycka och glädje. Det är längtan efter längtan och längtan efter det omöjliga. Det är längtan efter att ha något att längta efter.
Det är inte hunger efter mat, det är hunger efter dig! Det är inte tanken på oss, det är tanken på dig! Det är inte känslan av läppar, det är känslan av dina läppar. Det är inte saknaden av närhet, det är saknaden av din kropp mot min. Det är inte längtan efter kärlek, det är längtan efter dina ord, dina händer och dina blickar.
Greta Garbo som Anna Karenina
