kajsapalmer

Jag har varit med om något riktigt hemskt precis. Efter min övning inför julbönen i Väckelsångs kyrka skulle jag ta bussen hem. Här går inte bussarna en gång var 5:e minut utan en gång varannan timme. Jag väntade, väntade, men ingen buss kom. För att hålla värmen gick jag till nästa håpllplats. Bussen kom tillslut och väl framme vid "Min" hållplats har jag drygt 1 km att gå hem. Det är verkligen inte långt, men det var verkligen kallt. Äntligen inne värmen trodde jag att kusten var klar, men då kom värmen. Händerna, kinderna och låren började värka så jag grät högt.

Nu sitter jag framför brasan med värmd mjölk med lite sprit i, dels för kylan men också för min förkylning. Snart ska jag ut igen och fodra hästarna men då tänker jag ta på mig mammas ogenomträngliga vinterdress.

Livet på landet är ibland romantisk, ibland inte...

Men fan vilken fin dag det är! :)