kajsapalmer

Jag har sagt det innan, jag tycker man ska vara sparsam med att framhäva sina dåliga sidor och istället fokusera på de bra. Men dagens dåliga sida är mina svagheter, och dagens svaghet är att jag bara kan se mina svagheter. Det gör det svårt att fokusera på det bra.

Igår övade vi inför konserten som ska äga rum imorgon (!), och plötsligt drabbade det mig igen. "Just det. Det är detta som är sångarlivet". Ett ständigt analyserande av sig själv, tankar om sin egen oduglighet och värde. Varför ska jag få stipendium? Jag som gör och är så mycket fel, det finns ju så många andra som är så mycket bättre!
Se bara på de andra som ska medverka på morgondagens konsert, varför skulle jag få stipendium och inte dom?

Inte på hela sommaren har jag tänkt såhär, men igår drabbade det mig som sagt plötsligt och hastigt. Duger jag?

I våras byggde jag sakta men säkert upp en bra självkänsla och kunde känna att jag dög, att min insats dög och att jag inte behövde ursäkta mina svagheter i mina framträdanden. Nu har jag haft ett långt sommarlov och min självkänsla i sången är rostig.

Men nu är tiden knapp och jag måste ägna denna dag åt boosting av min självkänsla. Jag duger, jag duger, jag duger. Allt kommer gå bra, jag tror på mig.