Fredagstankar
Varför kan man inte nöja sig? Varför kan man inte nöja sig med de nöjen man haft, varför vill man alltid ha mer? Är människan girig av naturen, eller är det bara jag? Det är som en ätstörning. När man väl tillåter sig leva ett liv man vanligtvis inte får, är det svårt att sluta, liksom det är svårt att sluta äta när man väl tillåter sig. Man vill ha mer, och man njuter av varje sekund, av varje tugga, av varje Martini och varje danssteg. Man älskar det liv man inte brukar leva och man vet inte när det kommer sluta. Man vet mycket väl att det måste sluta, men man vill som sagt inte inse att det liv man så gärna vill fortsätta leva är en flykt från verkligheten. Det är en flykt från vardagen.
Förr eller senare måste man tillbaka till vardagen och till verkligheten, men det kämpigt, lika kämpigt som det är att komma igen efter en hetsätning. Man måste komma ihåg vad som är viktigt, vad som verkligen är viktigt för en. Efter ett tag, när vardagen börjat infinna sig, älskar man det. Man har sina klara mål och man lever för något.
Så en dag, en helg händer det igen. Man upplever något man inte upplevt på länge och man älskar det för det var så länge sedan sist. Verklighetsflykt är underbart men den måste disponeras väl och inte överdoseras. Men utan de där flykterna skulle man inte orka med eller se med perspektiv på verkligheten och vardagen. Frågan man måste ställa sig är bara, vad är flykt och vad är verklighet?
