Allt har sin tid
Det blåser inte bara kraftiga och kalla höstvindar, regnet öser ned. Om jag igår bara såg med avsky och med svart blick på detta hemska väder, ser jag det idag annorlunda. Kanske blåser dessa vindar upp och tar med sig det som varit. Kanske blåser dessa vindar upp som ett teckan på att det är dags att gå vidare. Snart reser jag tillbaka till Stockholm och lämnar sommarlovet, skogarna och staden bakom mig. Jag lämnar lugna skogspromenader och galna utgångar bakom mig och kan se tillbaka och le. Tänk vilket sommarlov det blev trots allt!
Jag kommer sakna stunderna med min syster, med mina vänner och min familj. Men som jag längtat efter Stockholm, denna stad som jag kommit att älska. Som jag längtat efter att komma tillbaka till sångrutinerna och musiklivet. Som jag längtat.
Därför reser jag kanske trots allt i den rätta tiden. Visst skulle jag inte haft något emot att ha rest tidigare, men jag hade heller inte haft något emot att stanna lite till.
Allt har sin tid, och nu är det hög tid att resa hem.
Jag kommer sakna stunderna med min syster, med mina vänner och min familj. Men som jag längtat efter Stockholm, denna stad som jag kommit att älska. Som jag längtat efter att komma tillbaka till sångrutinerna och musiklivet. Som jag längtat.
Därför reser jag kanske trots allt i den rätta tiden. Visst skulle jag inte haft något emot att ha rest tidigare, men jag hade heller inte haft något emot att stanna lite till.
Allt har sin tid, och nu är det hög tid att resa hem.
Kommentarer
Trackback
