kajsapalmer

Nu är den där igen. Sommarkänslan. Den kröp bara på mig. Åh vad jag längtar till sommaren och att få spendera den hemma i Småland, hemma i skogarna och med familj och vänner.

Tänk att bara kunna spinga ut i trädgården, barfota, direkt från köksingången och slå några kullerbyttor i gräset med lillayster (det finns faktiskt bildbevis att ryck av dessa slag förekommer).

Gå under det surrande körsbärsträdet för att hämta morgontidningen i trätofflor, shorts och linne.

Äta lunch ute i solen, med fötterna på bordet och i en ständig rädsla för bin, getingar och humlor.

Sitta inne och dega när regnet öser ned utanför och undra vad man ska hitta på.

Vara i stallet, känna lukten av varm häst och läder.

Kunna gå ned till sjön, sätta sig på stenen och blicka ut över en stilla vattenyta, filosofera kanske till och med fälla en tår för att sedan stilla vandra tillbaka igen och känna sig mycket bättre. Gud vad jag älskar den stenen!

Man klipper gräset, motigt och efter en hel del tjat från mammas sida, men njuter trots allt av det.

Och tänk lukten efteråt, när gräset är klippt och tänk speciellt efter det har regnat, då allt luktar lite extra. Blomdoft, gräs, asfalt och äpple.

Det är verkligen något särskilt med livet på landet. Tänk att man kan ha sådan tur att bo i Sthlm, men ha en sådan fantastisk plats som hemma i byn att komma tillbaka till. Bara två månader kvar nu.