kajsapalmer

Jaha, då var det till sist dags att lämna de Småländska skogarna för storstaden igen. Dags att lämna skogspromenader för kvarterspromenader, pussel för musikteori och familj för storstadsbor.

Sist jag var hemma, i julas, längtade jag efter Stockholm och tyckte den sista tiden i Småland var outhärdlig, men nu hade jag inte nekat till ytterligare en tid här i skogarna. Det är ju väldigt fridfullt trots allt.

Jag tror dock att detta beror på att jag vet att jag har mycket arbete och plugg som väntar i Stockholm. Jag drar mig, och har dragit mig i tre veckor, för att ta tag i allt arbete, men nu finns verkligen ingenåtervändo. Jag behövde nog detta uppehållet. Inte från sången och pianot och inte heller för att jag på något sätt mådde dåligt utan för att alla behöver en break från arbete och plugg. Man behöver lämna det helt, inte tänka på det.

Hur som helst ska jag snart bege mig och även om avskedet kanske kommer svida är det en känsla som är borta när jag väl sätter min fot på stockholms gator.