En konstnärlig själ?
Nu får det vara nog. Idag gick jag in i duschen, spolade av mig allt ont, klädde på mig lite kläder, klackskor och sminkade mig. Det var så härligt att göra sig iordning igen, jag menar jag har inte sminkat på hela veckn (vilken märktes av den något ihoptorkade eyelinern).
Jag begav mig till skolan, ännu inte helt frisk dock, för att få lite inspiration tillbaka. Att inspirationen bleknar något när man bara rör sig i lägenheten fram och tillbaka är inte så konstigt, men nu är den på topp igen. Jag vill sjunga! Jag vill jsunga ut alla känslor jag lagrat upp. Jag vill sjunga av hela mitt hjärta och hela min själ. Jag vill "vulma" på (som min kära sångpedagig i syd kallar det) och bara få utlopp för allt jag har inom mig just nu. Man är kanske en konstnärlig själ trots allt?
