kajsapalmer

Idag har faktiskt varit en riktig slapp sommardag. Jag var på morgonen ute och gick en runda, en företeelse jag faktiskt lagt till som vana att göra innan frukost. Sedan har farmor hälsat på. Den övriga tiden har jag ägnat åt min kära, kära bok. Åh, vad jag älskar denna bok av Tolstoj. Allt är så vacker, vare sig det handlar om sorg, död eller lycka-allt är så vackert. Jag älskar tiden med de vackra kläderna, sättet att föra sig och tala och givetvis de stora känslorna. Jag ska om en liten, liten stund gå och lägga mig i min säng (som förövrigt är nybäddade med nya sängkläder..åh, så gott) och åter bege mig in i världen där Anna, Vronskij, Aleksandrovitj, Levin, Kitty och Stepan lever.

Imorgon ska vi i Bella a Capella träffas för att planera sommarens helgmålsbön. Det blir väl förmodligen den sista "spelningen" vi har tillsammans, i alla fall på ett bra tag. Har jag tur har vår kära mezzo med sig noten på "Kyssande vind" till mig. Vill så gärna sätta tänderna i den, se hur den ligger i halsen. Den är så vacker.

Jag känner mig, efter att ha sjunkit in i Tolstojs värld, att jag blivit så harmonisk. Jag känner inte längre någon stress när jag gör saker, talar och tänker. Jag blir på någotvis positivt påverkad av det långsamma tempot karaktärerna i boken lever i. Även om de emellanåt har det eländigt, blir jag väldigt harmonisk. Jag blir inte bara full av harmoni och lugn, utan även full av tankar och känslor. Många känslor lever allt vildare i mig-kärlek, sorg, lycka-allt blir lite starkare än tidigare. Boken är helt enkelt bra för mig! :) Tänk vad lite ord kan göra...

Nähä, nu ska jag lägga mig och läsa vidare.