Farväl, farväl du hjärtevän! Farväl, farväl vi ses igen...

Idag var vi i kulturskolans kammarkör på universitetet och sjöng för de nyexamierade studenterna i Teknik och design. Vi hade samma repetoar och samma tema som igår-hippie. Jag hade väldigt roligt.
 Det var dessutom väldigt trevligt igårkväll, då vi åt gott på Villa Vik. Det är så mysigt där ute och vi fick ju till och med lite tillfälle att sjunga lite. Alla verkade väldigt glada och det var mycket prat om sång, musik och framtid och mycket mer.
 Idag, innan vi skulle sjunga, kom min kära fd sångpedgog och konstaterade att detta förrmodligen blir den sista gången vi ses innan jag far iväg till storstan på nya äventyr. Helt plötsligt gick det upp för mig att det ju faktiskt finns en väldigt sorglig sida med att åka iväg. Hon gav mig en kram och jag blev alldeless sentimental. Hon var den som introducerade mig till den klassiska sången. Det var hon som gav mig inspirationen och tron på att satsa på sången full ut. Hon är så otroligt omtänksam och ödmjuk och hon har vekligen trott på mig hela tiden. 

 Men hon är ju långt ifrån den enda som jag ska lämna nu. Min kära, kära nuvarande sångpedagog, Lawrence. Jag har så stor respekt inför hans kunskap och erfarenheter och är verkligen stolt över att få ha träffat honom och ha fått jobba med honom nu under drygt ett år. Han kan verkligen konsten att inspirera och motivera en att kämpa på. Tänk att inte vi fick jobba längre? Det är synd...
 
Och tänkt på min kära kantor i Väckelsång som alltid, alltid trott på mig. Jag började i kören hos henne när jag gick i lekis och har gått i hennes körer ända sen dess. Jag har alltid varit med och hon har alltid stöttat. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig satsat på musiken. Hon är så ambitiös och uppmuntrande. Hur ska det bli att säga hej då till henne, som man har kännt i snart 15 år?!

Ok, nu låter det som om jag aldrig kommer komma hem, och det stämmer ju inte. Min kära fd sångpedagog var noga med att påpeka att vi snart ses igen.
 Det finns hur som helst inte nog med ord och gåvor för att tacka dessa mäniskor.

Men nu är det som sagt dags att ge sig ut på nya äventyr!

Kommentarer
Postat av: jenny (kombo) b

har du glömt bloggen?

=(

2009-06-08 @ 21:31:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0