Städa ut det gamla...
Igårkväll låg jag nedbäddad i soffan med gosehunden Maskot vid mina fötter och tillammans såg vi på Stjärnorna på slottet i svt 1. Jag blir så glad av det programmet. Jag vet inte varför och jag måste erkänna att jag skäms en aning över att gilla det, men jag kan inte rå för det. Att se Kerstin Dellert, över 80 år gammal men ändå i högform, är riktigt underhållande. Det är bara så tråkigt att det sista programmet gick igår för jag hann bara se de tre sista programmen. Ok, ni tycker kanske detta är helt förvrängt, men jag kan tycka att det är värre att följa the gubb-programmet-På spåret. Nä, skämt och sido, vi har alla våra laster...
Sitter nu och vilar en stund i soffan. Jag har precis dragit ut granen, eller i allafall vad som var kvar av den. Nästan allt barr låg kvar inne på vardagsrumsgolvet, men gud va skönt att få väck den. Jag måste säga att jag tycker det är skönt att städa väck julen överhuvudtaget! Jag kan dock inte hjälpa till så mycket idag, för jag är inte frisk än. Jag blir väldigt trött väldigt fort, så jag ska ta det lugnt.
Läste precis några inlägg i en blogg som är skrivs av en tjej som lider av ätstörningar. Det är fruktansvärt. Jag förstår verkligen vilken tur jag hade som inte gick ner i det djupare. Denna tjej lever med sin ätstörning och den har blivit en del av henne identitet och det är fruktansvärt! Jag kan någonstans tycka att genom att skriva en blogg blir ätstörningen ännu med en del av henne, men jag kan förstå varför hon gör det också. Nej, det är verkligen fruktansvärt vad världen kan göra med oss människor. Det är ju hemskt att anorexi och bulemi är vanligt för tjejer. Hemskt!
När jag läste hennes blogg blev jag påmind om hur det var. Vilka känslor man tampades med och hur den simplaste sak kunde vara ett jätteproblem. Jag har sagt det innan, men säger det igen. Jag är så otroligt tacksam för att jag kom ur det så fort och så stark. Den erfarenheten har jag med mig hela livet, och jag har hjälp av den.
Det sägs ofta att det krävs en väldig viljestyrka för att kunna motstå suget efter mat när man svälter sig själv, men det är inte hälften av den styrka man behöver för att sedan bli frisk. Den styrka man måste ha för att inte falla tillbaka till det beteende och den relation man haft till mat, motion och "hälsa" måste vara väldigt stor!
Sitter nu och vilar en stund i soffan. Jag har precis dragit ut granen, eller i allafall vad som var kvar av den. Nästan allt barr låg kvar inne på vardagsrumsgolvet, men gud va skönt att få väck den. Jag måste säga att jag tycker det är skönt att städa väck julen överhuvudtaget! Jag kan dock inte hjälpa till så mycket idag, för jag är inte frisk än. Jag blir väldigt trött väldigt fort, så jag ska ta det lugnt.
Läste precis några inlägg i en blogg som är skrivs av en tjej som lider av ätstörningar. Det är fruktansvärt. Jag förstår verkligen vilken tur jag hade som inte gick ner i det djupare. Denna tjej lever med sin ätstörning och den har blivit en del av henne identitet och det är fruktansvärt! Jag kan någonstans tycka att genom att skriva en blogg blir ätstörningen ännu med en del av henne, men jag kan förstå varför hon gör det också. Nej, det är verkligen fruktansvärt vad världen kan göra med oss människor. Det är ju hemskt att anorexi och bulemi är vanligt för tjejer. Hemskt!
När jag läste hennes blogg blev jag påmind om hur det var. Vilka känslor man tampades med och hur den simplaste sak kunde vara ett jätteproblem. Jag har sagt det innan, men säger det igen. Jag är så otroligt tacksam för att jag kom ur det så fort och så stark. Den erfarenheten har jag med mig hela livet, och jag har hjälp av den.
Det sägs ofta att det krävs en väldig viljestyrka för att kunna motstå suget efter mat när man svälter sig själv, men det är inte hälften av den styrka man behöver för att sedan bli frisk. Den styrka man måste ha för att inte falla tillbaka till det beteende och den relation man haft till mat, motion och "hälsa" måste vara väldigt stor!
Kommentarer
Postat av: al
Nä, På Spåret är skitbra! Ett utbildande program. Däremot har jag aldrig fattat det roliga i Stjärnor På Slottet...
al
Trackback
