Sångkonsten
Herregud! Det känns som om man kan inte kan jobba nog med en aria. Det finns alltid saker att göra, och då menar jag inte tekniskt utan smp drillar och utfyllnader. Det är verkligen häftigt att det finns så många olika tolkningar på bara en aria. Jag lyssnar just nu på V'adoro pupille som verkar ha tusentals olika versioner. En riktigt snygg tolkning är inspelad av en mezzosopran vid namn Magdalena Kozena. Det är ju säkrskillt sånger och arior fårn barocken som man kan jobba med i en evighet. Jag är själv inte så duktig på improvisation, så det är väldigt nyttigt. För att lära sig är det väldigt nyttigt att lyssna, och det är vad jag gör nu. Sedan är det bara att exprimentera och försöka ha lite kul. :)
På fredag har jag sånglektion och då måste vi sätta ihop repetoarlistan. Det är verkligen inte lätt att få ihop 10 sånger som är olika och bra och som dessutom kan visa de fördelar man har på bäst sätt. Vi får se om vi kan lyckas få ihop det...
Lyssnade även på Leontyne Price's tolkning av samma aria, och tolkningen suger, men min kära sångpedagog bad mig lyssna på henne höjdtoner. Jag skulle lyssna och härma och försöka känna hur hon känner tonen. Inte så lätt uppgift, men för ett ögonblick kände jag hennes ton i kroppen och det var en ganska häftig upplevelse. Jag kände liksom vilken konst sången faktiskt är, det är så känsligt och det handlar om små, små detaljer. Jag ska var ärlig och säga att när jag kände tonen, kom tårarna. De kom helt utan förvarning, och jag blev på något vis rörd av hela sångkonsten. Ja, jisses. Tänk om man en dag....
