Meditativa promenader
Igår var jag åter på Operan och såg Valkyrian. Det var minst lika magiskt denna gång. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det känns verkligen som om denna opera (och resten av Nibelungens ring), har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Jag kan helt enkelt inte få nog. Sista föreställningen för denna period är på tisdag, så passa på!
Det blev en sen kväll igår. Jag hade absolut ingen lust att sova. Så som det kan bli när man varit på en bra föreställning eller konsert, bubblade det alldeles för mycket känslor och tankar inom mig. När klockan ringde idag var jag därför inte allt för pigg, men drog mig upp ändå. Jag vet inte om det var för alla känslor musiken i operan skapar, men något hade satt lite griller i huvudet på mig. Därför snörade jag på mig promenadskorna och gav mig ut.
Promenader är bra på många sätt. Ibland behöver man ta en promenad i stillhet, njuta av livet och alla känslor som svallar. Ibland när man är fylld av stora känlsor av ilska, sorg eller kärlek behöver man en promenad liksom för att reda ut sina tankar. En sådan promenad är inte stillsam. Känslorna ger så mycket energi att man far fram som en frustande tjur och man behöver det. Så småningom kommer man in i en rytm som liksom blir meditativ och snart tänker man klart igen. Idag behövde jag en promenad av den senare sorten och tänkt vad det gör susen.
Nu ska jag dra igång med städningen, sedan kommer pappa och Mona för att stanna i staden över helgen.
Det blev en sen kväll igår. Jag hade absolut ingen lust att sova. Så som det kan bli när man varit på en bra föreställning eller konsert, bubblade det alldeles för mycket känslor och tankar inom mig. När klockan ringde idag var jag därför inte allt för pigg, men drog mig upp ändå. Jag vet inte om det var för alla känslor musiken i operan skapar, men något hade satt lite griller i huvudet på mig. Därför snörade jag på mig promenadskorna och gav mig ut.
Promenader är bra på många sätt. Ibland behöver man ta en promenad i stillhet, njuta av livet och alla känslor som svallar. Ibland när man är fylld av stora känlsor av ilska, sorg eller kärlek behöver man en promenad liksom för att reda ut sina tankar. En sådan promenad är inte stillsam. Känslorna ger så mycket energi att man far fram som en frustande tjur och man behöver det. Så småningom kommer man in i en rytm som liksom blir meditativ och snart tänker man klart igen. Idag behövde jag en promenad av den senare sorten och tänkt vad det gör susen.
Nu ska jag dra igång med städningen, sedan kommer pappa och Mona för att stanna i staden över helgen.
Kommentarer
Trackback
