Kärlek. Romantik.
Kärlek. Romantik. Varför känns det som om man i vår tid inte har uttrymme för att leva ut dessa ordentligt. Låta det få ta tid, låta det kittla utan att det i praktiken händer så mycket, låta längtan få öka känslorna. Det är verkligen triggande med det hemlighetsfulla och mystiska.
Jag refererar givetvis till de ryska böcker jag läst på sista tiden så som Anna Karenina och Krig och fred. Där får allt ta sin tid. Blickar som utbyts, drömmar om möten och trånande längtan. Låter man ta den tiden idag, tröttnar den andre. Folk vill ha snabba resultat och utveckling...
..men det vill inte jag. Jag vägrar ge efter. Jag vill ha blickar, drömmar och längtan, inte kasta mig in i något bara för att.
Ja, kärlek och romantik. Det kan verkligen vara fantastiskt om man bara låter det ta tid och verkligen leva i det.
