Sliten...

Nu har jag kommit hem efter konsert i Väckelsångs kyrka. Vi framförde Pergolesis Stabat Mater och solister var Bodil Christensen, Åsa Blomqvist, Sofie Nordström och Hanna Lindeqvist och jag. Jag sjöng sopransolona, alltså nr 2 och 6. Jag hade inte de bästa förutsättningarna för en bra instatts. Igår var nämligen en martondag av sång. Mellan 09.30-13.00 övade jag Stabat Mater och mellan 14.00-16.15 övade jag inför oratoriet i Johanneskyrkan och kl. 17.00 var det dags för framträdande. Herregud vad jag var sliten i halsen. Jag tänkte nog att det skulle gå över till idag, och det kändes bra när jag vaknade, men när jag på eftermiddagen skulle sjunga upp kändes det allt utom bra. Det är en slags brännande sliten känsla i halsen och jag känner att det enda jag behöver är att vila. 

Det var i vilket fall väldigt roligt att sjunga Stabat Mater ikväll. Det var tyvärr inte mycket folk som var äd roch lyssnade och jag tycker vekrligen synd om de som inte tog sig dit. Vi hade ett toppat lag bland stråkarna. Mårten Sundén på violin I, Gabriele Freese på violin II, Elinor Williams på viola, Emma Lundbäck på kontrabas och Richard Müller på cello och Gerite Sjölin på cembalo. Det är roligt att sjunga till en bra stråkkvintett.
 Det var också synd för de som inte tog sig dit och lyssnade för att detta var förmodligen den sista Stabat Mater för några år framöver. Synd!

Nu behöver jag vila, men denna veckan blir ganska intensiv ändå:
Måndag: Idag ska jag passa på att vila rösten, men jag måste ägna denna dag åt skolarbete.
Tisdag: Kammarmusik med Lawrence på förmiddagen, teori på eftermiddagen
Onsdag: Gehör på förmiddagen, sjunga Stabat Mater av Pergolesi på eftermiddagen/kvällen
Torsdag: Sjunga i Väckelsång med ungdomskören
Fredag: Sjunga Stabat Mater i Tolg och i Domkyrkan
Lördag: Passa på att vila
Söndag: Sjunga i Väckelsångskyrkan med körerna

Åh, jag skulle vekrligen behöva träffa min kära sångpedagog denna vecka, men så råkat det givetvis vara påsklov! F*n! Det känns som om jag inte haft en riktig sånglektion på väldigt, väldigt länge!
 Jag höll på att bryta ihop idag på övningen innan Stabat, då jag kände hur sliten jag var i rösten. Jag började tänka att jag inte har någon sångteknik och att jag förmodligen lär förstör min röst innan min karriär ens har börjat och att jag aldrig kommer kunna bli sångerska! Jag var så ledsen och jag var ledsen för att jag inte kunde ge mitt bästa i körsatserna. Jag känner så mycket för musiken Pergolesi har komponerat och det är så hemskt att inte kunna ge allt då, inte kunnde ryckas med på samma sätt som man kan göra om rösten är i topp.

Ja, ja. Jag ska försöka genomlida denna vecka, sedan ska det väl blir lite lugnare...Jag längtar bara så mycket efter mina lektioner med min kära sångpedagog!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0