kajsapalmer

Kanske är det som Jenny säger, att det sitter i psyket på mig att jag blir sliten i halsen när jag sjunger. Hon har nog också rätt när hon påminner mig om att det inte är lika lätt att kämpa på när man inte får lika mycket bekräftelse och beröm. Alla har sina motgångar och man kan inte alltid lyftas mot skyarna, man måste ha ett starkt förtroende till sin egen förmåga och kapacitet. Jag måste komma ihåg att det finns människor som vill att jag kommer och sjunger på olika evenemang,  att min kära sångpedagog och andra människor i min omgivning tror på mig och jag måste komma ihåg all beröm jag fått och får. Jag ska verkligen ta till mig beröm och lagra dem till stunder som denna. 
 
När jag känner den där brännande, slitna känslan i halsen blir jag bara så rädd att jag förstör, eller kanske redan har förstört min röst och att mina drömmar om karriär som sångerska inte kommer bli annat än en dröm. Det vore så fruktansvärt!

Igår lyssnade jag på sista avsnittet av såpoperastudion och det innehöll egentligen bara återblickar och små repriser från tidigare avsnitt. Beatrice och Hedda satt med i studion och la in några komentarer kring året som gått och Hedda berättade om sökningen förra veckan. Det är ändå lite tråkigt att det är slut nu. Det har blivit en tradition att lyssna på programmet varje måndag.

Hur som helst väntar Stabat Mater imorgon, men nu måste jag skriva på min rapport!