kajsapalmer

Jonas Kaufmann (tenor) - Den mystiska?


Erwin Schott (baryton) - Den medvetna?


Simon Keensleyside (Baryton) - The bad guy?


Jussi Björling var kankse ingen hunk, men sjunga kunde han. Tro nu inte att svenska sångare idag ser ut såhär, det är några riktigt heta män påväg uppåt i operakarriären, men det får bli ett annat inlägg...

Har precis avnjutit en lugn och härlig frukost med InStyle och Morgonpasset i P3. Tänk vad frukost är viktigt för att få en bra dag. Nu känner jag mig redo för dagens utmaningar...som kanske kommer. Jag ska om några minuter till skolan för att sjunga upp. Vid 11.10 ska jag nämligen ha instudering. Jippie!

En riktigt, riktigt god nyhet är att min Mp3 spelare likt ett mirakel har vaknat upp igen. Jag visste väl att det ännu inte riktigt var dags. Nej, jag äger ingen Iphone, ingen Ipad och ingen Ipod, men jag har en Mp3 spelare som fungerar alldeles, alldeles utmärkt...för det mesta...

Susanna Stern (Foto Hans Nilsson)


Ola Eliasson (Foto Hans Nilsson)

Det händer verkligen något för varje vecka. Det är så kul och det är väl inte konstigt man går runt och är i ett ständigt lyckorus när sången känns på rätt väg?! Idag fick jag en aha-upplevelse angående mina konsonanter. Det ska jobbas vidare på, imorgon till exempel.

Förutom att öva imorgon ska jag också ha pianolektion och teori. Imorgon går också Don Pasquale av Donizetti på operan. Kanske ett alternativ för kvällsaktivitet om orken finns där.

Trots snö, trots kyla. Trots vind och regnblask och trots tidig morgon och sen middag. Trots all är jag lycklig. Vad har hänt med mig?! Jag nämnde idag, för min sångpedagog, att allting liksom bara flyter på både med sång och humöret. När kommer bakslaget?! Men, vem säger att ett bakslag alltid måste komma?

Direkt när jag kom hem bytte jag om och for ut på promenad. Det blåste och snöade, men jag skuttade fram lätt och glad i hågen. Jag älskar min nya attityd, min nya sångpedagog, min nya utbilding och mitt nyta liv!

Promenad till Gamla stan


Utsikt från Vapiano


Fröken Jenny


Piiiizzaa!




Det börjar skymma men vi babblar på


Och beställer varsin drink


Min var ruskigt somrig och väckte sommarkänslor som jag trodde jag glömt


Drinkar slut


Det blev mörkt och nu blev det dags att gå hem

Undervisning i slottsmiljö, härlig stämning, professionella lärare, gedigen ledning och inspirerande miljö. Jag har sagt att jag inte ska söka någon utbildning i år, men det ska jag faktiskt och det känns väldigt rätt!

Jag tänker söka. Tänker du?

Igår sände som sagt svt La Cenerentola av Rossini. en hejdundrande föreställning med pompa och ståt. Finns det någon bättre opera för USA? Det var plymer, flygande åsnor, flygande boxar och en gigantisk tårta. Elina Garanca gjorde ett fantastiskt jobb som Askungen och föreställningen var såklart rolig och fartfylld som Rossinis operor ju har en tendens att vara. Jag vill bara tipsa om att ni som missade den (och för er som inte fick nog), finns den ute på SvtPlay!

Desirée Baraula och Lana Zuzic


Annika Blommé och Desirée Baraula

Så kommer klockslaget då man ska bestämma sig. Ute eller inne. Tidigt eller sent. Pigg eller trött. Sova eller skratta. Men någon motta får det vara. Jag är trött som bara den (av någon anledning) och känner att morgondagen har mycket att ge. Ja, jag känner att jag inte vill missa en sekund av den ljuva lördag som väntar. Om jag ska göra något speciellt? Nä, men ack, så ljuvlig den kommer bli. God natt!

En av de bästa sakerna med att promenera i denna delen av staden är att man plötsligt kan få se ett ekipage galoppera fram på slättera, skritta i sakta mak mellan träden eller trava på tygeln längs vattnet. Det väcker ryttarinnan i mig och jag blir så sugen att själv få vara den som rider i de underbara landskapen.

Detta fina ekipaget (syns kanske inte så väl på bilden) stannade för lite skritt mellan galoppasset runt slätten.




Alltså, allt var så härligt på min lilla promenix och med förra sommarens partymusik i öronen fick jag äkta vårkänslor.

Varje gång jag och Jenny är på operan tillsammans är det alltid ett ämne som återkommer i våra diskussioner. Det brukar börja när vi sitter och väntar in "timmen" i biljettkassan, där vi startar en vild lågmäld diskussion med hjälp av blickar och kodspråk. Vi är oense, såklart, och bestämmer oss för att lägga ned diskussionen. På något sätt, det är såklart oundvikligt, dras diskussionen upp igen i foajen och senare även i pauserna.

Vilket ämne vi så hett diskutierar och bli oense om? Hårfärg...

Men den där mannen är ju ändå blond!?!


Nej, Kajsa. Han är gråhårig!!

Jonas Degerfeldt och Charlotte Hellekant (Foto Hans Nilsson)

Nkosazana Dimande i Operahögskolans uppsättning av Macbeth

Jag får så brått att jag inte hinner tugga klart min mat innan jag knäpper foton

Olof Palmes gata/Sveavägen


Sergels torg

Hornsgatan


Fröken Bladgren på Folkoperan

Jag vaknade 06.56 idag. 06! Alltså innan klockan sju. Nu sitter jag och lyssnar på sånglektionen från igår och tänker göra det några gånger för reflektion. Men gud, det händer grejer, det kan jag säga! Åhh, jag brista ut i toooooner! Aaaaaaaaaaaaaaa!

Det är verkligen en underbar känsla att få sjunga en riktigt bra ton, en ton som är grundad med ett bra stöd, en skön och avspänd hals med en bra öppning och med ögon, gomsegel och alla hålor i huvuvdet (jag har många som ni säkert förstår :P). När den liksom klingar, surrar, ringer i huvudet och man vill inget hellre än att få hålla den i en evighet och fylla den med mening och känslor! Åh, vad jag älskar att sjunga!

Men det gäller att ta tillvara på ögonblicken, för de är ännu fåtaliga och det dröjer länge innan jag hittar dem. Men ack, vad jag njuter.

• Musik Gaetano Donizetti
• Libretto Felice Romani
• Regi Claes Fellbom
• Svensk översättning Folke Abenius
• Musikalisk ledning Joakim Unander
• Scenografi Ger Olde Monnikhof
• Kostym Mats Lindberg
• Ljus Mats Andreasson
• Mask & Peruk Therésia Frisk
• Koreograf Per Sacklén

Om jag saknar sommarvärme? Om jag saknar mitt hår? Om jag saknar min kropp? Ja, ja, ja! Imorgon ska jag duscha mitt hår frächt igen. Imorgon ska jag gå på promenad. Men vad gör jag åt värmen?

Martin Rask och Emilia Feldt i Kärleksdrycken

 
Ensemblen i Figaros bröllop

Lördagsmorgon och jag är sugen på att hitta på något trevligt, något trevligt som att ut och gå eller gå på opera. Tosca går idag men jag vet inte om jag är så sugen på den. Har sett samma uppsättning tre gånger nu men man kan väl aldrig få nog av Puccini-svulst, eller?

Drömde konstiga drömmar inatt och vaknar med samma känslor. Det är inte sällan drömmar ställer till med oreda i ett stackars hjärta. Kanske är Tosca bra för mig idag ändå...

fortsättning följer...

Jag blir påmind om ett blogginlägg jag skrev för något år sedan. Här.

Jag har under senaste tiden inte identifierat mig med något röstfack. Det är inte längre något problem. Jag sjunger just nu mycket i mellanläget, där det är vänligt att arbeta upp en bra teknik, där man kan använda sin naturliga röst utan att lägga till med spänningar. Jag har höjd, jag har nog en bra höjd, men frågan jag i framtiden ska ställa mig är väl i vilket läge min röst når ut och klingar bäst.

Jag har en fyllig röst, en bred röst och det tillsammans med hur jag är byggd pekar mycket mot mezzo, men chansen (risken?) finns att jag i framtiden kommer sjunga sopranroller av mer dramatisk karaktär. Ingen vet. Jag är ung, väldigt ung i denna världen, och har tid på mig att utforska min egen röst och dess kvalitéer.

Sedan har jag givetvis drömmar. Det finns drömmar om roller och musik jag vill sjunga. I dessa drömmar finns Wagner, Puccini, Massenet, Verdi och Tjajkovskij. I dessa drömmar finns svulst och stora känslor och stor musik. I dessa drömmar sjunger jag allt från Brünhilde till Tatjana via Carmen och Charlotte. I dessa drömmar sjunger jag Tosca som ingen annan, Isolde i världsklass, Elektra kyligt som is och Venus som en sann gudinna.

När jag hör musik ur Massenets opera Werther blir jag så fylld av känslor, vilja och sug. Det är alla känslor på en gång och jag tror jag ska spricka. Jag får därför en oerhörd vilja och ett starkt sug att sjunga och vara en del av detta stora! Det är därför jag sjunger, det är därför jag övar, därför jag slåss om sångpedagog och utbildning, därför jag lever i kartonger och därför jag lever överhuvudtaget. Jag vill stå på scenen, jag vill känna musiken i mina ådror och då kunna brista ut i sång av glädje, sorg, förtvivlan, ilska eller vad det nu kan vara musiken säger mig.

Där jag är nu kan jag inte det. Min ofullbordade sångteknik blir ett hinder för att kunna göra just detta. Åh, tänk den dagen då jag kan brista ut i Charlottes ”Va! Laisser couler les larmes” utan att hindras av min oförmåga. Tänk den dagen då jag mjukt och full av kärlek kan sjunga ”Mild und leise” (Ja, alla drömmer väl om att sjunga Isolde?).  Tänk också den dagen då jag med smidighet vilt kan förföra Don José. Det är så mycket vilja och så mycket oförmåga.

Nu har vi ätit middag och min lillasyster som imorgon ska göra sångprov till jazz på kmh är sprallig, nervös och lite jobbig, men det är ok. Det är ju därför jag finns här, för att möta just de känslorna. Imorgon väntar tidig uppstigning och pepp samt nedvarvning och lugn med en vän.

Jag är åter på bra humör, efter en svacka av deppighet som sköljde över mig i hm:s provrum. Nu är jag back on track!

Detta har varit min dag i bilder:

Frukost med lägenhetsannonser


och med solig utsikt.


En omväg till stan som ledde mig förbi vårt kära operahus


Inhandlade smink och medicin (fast inte på operan dåra...)


Och fick med mig en lillasyster hem

Efter en måltid Spaghetti speciale med massa fricadelli och ännu mer kethup är jag redo för en ytterligare sväng utomhus. Jag ska kolla upp övningslokaler, gå till affären (igen) och sedan drar jag mig ner till stan där det ska inhandlas foundation som tog slut idag (intresseklubben antecknar). Därefter ska jag möta upp finaste lillasyster.

Jag tror jag har lyckats övertyga henne att gå på opera någon av dagarna hon är här. Antingen blir der Werther av Massenet eller Tosca av Puccini. Hon har inte sett någon av dem, jag har sett båda. Tosca är en opera hon bör se för allmänbildningen, men Werther borde hon se för att den är så vacker. Franska eller italienska? Mezzo eller sopran? Otrohet eller trohet? Puccini eller Massenet? Vad tycker ni?

(foto Hans Nilsson)

Werther eller Tosca?


(foto Alexander Kenney)

Så är snart helgen slut och den har som sagt varit underbar. Allt började med en lång bussresa som lämnade möjlighet för eftertanke och grubbel. Den bjöd på kärt återseende och nya möten och nya syner på saker och ting. Perspektiv, skratt och utan tanke. Afrikamusik, afrikadans och afrikakläder och afrikahumör.

Efter denna helg är jag laddad för min vardag som visserligen bryts redan imorgon då jag får besök av en lillasyster. Hon stannar till fredag vilket gör mig så glad. Då hinner vi verkligen umgås och vara med varandra. Nu väntar lite planering och sedan sängen. Man blir trött av afrika...

Inte kunde jag väl gå direkt hem efter gehöret. Solen lyser så intensivt och varmt idag att jag var tvungen att gå en omväg. Väl hemma ställer jag mig vid balkongen, öppnar upp lite och njuter av solen i lä. Det är en fantastisk fredag.

Nu ska jag packa och så småningom trippa mot stationen. Det ska bli en suveränt rolig helg i Linköping.

Idag, mina vänner, skiner solen lite från och till men det är en bra dag. Jag sitter nu och pluggar gehör samtidigt som jag kikar på lägenheter/våningar jag kan tänka mig att köpa. Jag har inte riktigt hittat rätt än, jag är ju lite kräsen med stil och läge. Såg en våning intill Strandvägen, men köket var inte riktigt till min belåtenhet och balkongen var lite för liten, och varför bo intill Strandvägen när man kan bo PÅ den!?

Idag är det som sagt gehör och i eftermiddag reser jag till Linköping. Innan dess ska jag försöka hinna med lite promenad, övning och packning(!).

Igår var jag åter på Operan för en föreställning av Tosca. Jag såg den förra våren, men vad jag kan komma ihåg var det bara Emma Vetter som var med igen. Alla andra var "nya".

Tosca Emma Vetter
Cavaradossi Valter Borin
Scarpia Marcus Jupither
Angelotti Anton Eriksson
Sakristanen Magnus Kyhle
Spoletta Niklas Björling Rygert
Sciarrone Michael Schmidberger

 
Dirigent Thomas Söndergaard

Emma är ju säkerheten själv och hela föreställningen andas säkerhet. Det är inga konstigheter. Musiken är ju fantastisk och man kan ju inte gärna gå där oberörd. Den enda körinsatts i operan är så kraftfull och idiotiskt härlig att man ryser lite granna. 

En bra föreställning av en bra opera. Inga hår restes i nacken, men några strån letade sig upp på armarna. Inga tårar rann för mina kinder, men min entusiasm för de medverkande var ändå stor. Teamet var just ett team och allt gav ett intryck av just säkerhet och proffsighet (så heter det inte va?)

Gårdagens eftermiddag. En underbar eftermiddag och kväll som började med en vända på Djurgården. Jo, det blev just en vända. Vi började gå, men bestämde oss för att vända. Vi gick istället och satte oss på en bänk på strandvägen, i solen. Allt därifrån var skratt, opera, pladder, Enrico och Ricardo. Det var mer skratt, solljus, framtidsplaner, fjant och mer skratt. Det var den roliga mannen på fiket, dåligt lokalsinne, fight i biljettkassan på operan, Tosca, handkyssar och ljudliga applåder. Det var en härlig kvällsluft, visslingar och viskningar. Och med "vi" menar jag såklart min småländska operanörd Jenny.

En toppendag! 

 

Vi stannade till vid bron och njöt av solen en stund och såg en häst.

Birgit Nilssons röst och ord fick mig att le och njuta igår. Jag släckte ned och la mig till rätta. Jag tror knappast det finns någon bättre godnattsaga. Drömde gjorde jag, men vaknade till blå himmel och med leendet kvar på mina läppar.

Nu har jag ätit frukost, städat och gått en liten promenix. Jag fick verkligen lägga band på mig själv när jag på Valhallavägen närmade mig gärdet och djurgården. Jag hinner inte den rundan idag. Och för varje steg jag kom närmare destu mer sken solen och destu vackrare föreställde jag mig Djjurgården. Men nej, jag la band på mig själv.

Nu är det snart lunch och sedan väntar övning på skolan.

Monday, indeed! Grått väder, omedvetenhet, trötthet, tidig morgon och seghet, MEN plusgrader, 2 osedda opera-dvd, La Nilsson och ledig kväll. Det må vara måndag, men det är en bra måndag!

Hälsosamma Jenny äter hälsolax med hälsoris och hälsobulgur


Ohälsosamma Kajsa äter ohälsosam chokladkaka.


Godnattsagan är spikad ett tag framöver!

Vacker kyrka det dära...


I väntan på galans start. Behöver jag säga något om medelåldern...? Kom igen alla ungdomar!!!

Jag vet, snön ligger kvar, men den smälter bort nu och se så blå himlen är!


Även om det inte syns på denna bild var det massvis med människor som passade på att lapa sol och andas vårluft idag.

Igår blev jag bjuden på middag av min fina hyresvärdinna och idag bjuder ett gäng sångare på musik för välgörenhet i Johannerkyrkan. Om jag ska dit? Självklart och med mig tar jag min kamrat Jenny. För övrigt ska jag idag promenera och framför allt skriva komposition som ska vara klar imorgon. Hej och hå!

Frysa SATS stod det på min to do-lista. Lugn och fin nu alla Sats-medlemmar. Sats står kvar och är inte nedfryst, mitt kort däremot är inte längre brukbart till 15 september. Det var nästan att jag fällde en tår när jag steg ut från gymmet. Vad ska jag nu göra för att ordna upp min amra kropp?

Jo, nu när våren är här (jo...) så blir det massvis med promenader och lite små funktionella styrkeövningar i hemmet.

Åh, du glittrande, soliga lördag, vad ska du bjuda på?

Har precis käkat frukost och är snart förberedd för en liten tripp till skolan. Övning står på schemat trots att jag hellre skulle vilja vara ute hela dagen. Ikväll ska jag över till en vän och med trevligt sällskap se Melodifestivalens andra chansen. Har ingen aning om vilka som tävlar, men det är en fantastisk ursäkt att umgås. 

Ut i solen!

Gårdens fantastiska komstymer i Werther skapade ett sug efter min kappa, som går lite i samma stil. Självklart drog jag på mig den idag. I tron om att det skulle bli en solskensdag bestämde jag mig även för att lufta mina stackars skor. Tvi fick jag. I eftermiddag har det regnat.

Jag bestämde mig då för att ta en tripp till Statsbiblioteket. Gratis nöje. Det visade sig dock att jag hade en skuld jag var tvungen att betala innan jag kunde låna igen. 120 kr back men tre opera-dvd plus. Jag har redan verkat av Werther...jag kan inte riktigt få nog...

Salome, Werther och Carmen

Werther Jonas Degerfeldt
Charlotte Charlotte Hellekant
Albert Imants Erdmans
Fogden Michael Schmidberger
Sophie Gunta Davidcuka
Schmidt Magnus Kyhle
Johann Anton Eriksson

 
Dirigent Emmanuel Plasson

Charlotte som Charlotte (!) var fantastisk. Närvarande, härlig mezzo och fångande i sin roll som en kvinna som slits mellan plikttrogenhet och kärleken. Hon var bäst! I andra hand måste jag säga att kostymerna var bedårande. De fantastiska kläderna blandat med scenografin och ljus skapades en övertygande stämning. En känsla av en härlig, beskymmersfri sommarkväll till en rå novemberafton till Werthers död.

Massenets musik är mjuk men med kontraster som hugger till i hjärtat. Fina harmonier och hjärtslitande utbrott.
Over all, en mycket fin afton för min del. Nu ska jag försöka sova...

Så mycket som man ska vara bra på när man är sångerska, så mycket att tänka på. Jag menar, tänk på all teknik och alla texter, språk och interpretationer. Utstrålning är grymt viktigt, hur du står, hur du ser ut, vilken hårfärg du har, hur mycket du har tränat, vilken hållning du har och hur du för dig. Hur du pratar är viktigt liksom hur du lyssnar och bemöter människor, alla människor. Du ska sticka ut, du ska vara målinriktad och stark.

Detta och mycket mer ska du vara, men viktigast för att lyckas är vilja, en bra sångpedagog och en bra självkänsla och självförtroende. Självkänslan och självförtroendet är viktigast av allt i allt! Oavsett om du ska bli sångerska, pianist, advokat, journalist, städerska, säljare, lärare eller hemmafru. Du måste känna dig själv, veta vad du kan och hur du ska dölja det du kan mindre bra. Du måste veta hur du reagerar i olika situationer och du måste lita på din magkänsla och att du är ärlig mot dig själv. Du måste vara så trygg i dig själv att du efter din magkänsla och sunda förnuft gör beslut vilken information du ska ta till dig, vilka du ska lyssna på, hur du ska göra för att få din vilja igenom.

Vi lär oss så mycket olika saker i de olika kurserna och programmen vi går, men den viktigaste läxan är att lära känna sig själv!

På väg till Operan stannar jag till och blickar ned på Kungsgatan. Ser ni? Nästan ingen snö!!

Lyssnar igenom dagens sånglektion och förundras över hur min sångpedagog kan få mig att låta.

Det blev ingen pianoövning idag. Jag får ta igen det imorgon på morgonen, men det får bli tidigt för lektionen börjar redan 9.00. För övrigt bjuder morgondagen på teorisemenarium och övning. Imorgon bjuder Operan även på Werther av Massenet och det är något jag inte tänker missa. Så om ni undrar vart jag befinner mig imorgonkväll finns jag på tredje raden och lider med Werther...fast förhoppningsvis blir det mer njutning än lidande för min del.

Så kommer jag att tänka på den tid då man blev varm av att stå i solen. Ni vet, den steker och man vill bara rycka av sig plagg efter plagg, ligga vid havet och då och då ta ett svalkande dopp. Tanken på hav får mig att frysa ännu mer, kommer denna tid någonsin tillbaka?

Men nu är vi inne i mars och nu är det väl bara en månad kvar till våren va?

BTW! Nu har jag lagat mat, joho...här är bevis på mina aktiviteter i köket.

Spisen används för mat till matlådan (!) imorgon...


Mikron används...


Nu är det mörkt och kallt utanför fönstret men snart blomstrar körsbären där och fåglarna sjunger, barnen leker och luften är varm.