kajsapalmer

Som jag trott drömde jag lustiga drömmar igår, obehagliga drömmar. Det var väl Wozzeck och så givetvis mitt humör just nu. Det var en högst dålig och obehaglig stämmning i drömmen och så bestämde jag mig för att ta självmord. När jag tagit tabletterna ångrade jag mig. Det var panik kan jag säga. Vår scenframställningslärare var den som hjälpte mig. Lustigt. Det var mycket om skolan i drömmen och det är högst förståeligt.

När jag sedan vaknade kände jag att förkylningen är påväg. Om jag bara kan hålla den borta till efter sånglektionen är jag glad.

Min längtan efter rysk romantik eskalerade idag när min eminenta sångkamrat sjöng Lenskijs aria ur Eugen Onegin. Med tända ljus och ett nyuppslaget glas rött vin avnjuter jag Tjajkovskijs första pianokonsert på högsta volym. Jag spricker snart av längtan.

Det är längtan efter jullovet, längtan efter den perfekta sångutbildningen, längtan efter att få sjunga stora smäcktande operaarior. Det är längtan efter kärlek, passion och stora känslor. Det är längtan efter perfektion, efter lycka och glädje. Det är längtan efter längtan och längtan efter det omöjliga. Det är längtan efter att ha något att längta efter.

Det är inte hunger efter mat, det är hunger efter dig!  Det är inte tanken på oss, det är tanken på dig! Det är inte känslan av läppar, det är känslan av dina läppar. Det är inte saknaden av närhet, det är saknaden av din kropp mot min. Det är inte längtan efter kärlek, det är längtan efter dina ord, dina händer och dina blickar.





Greta Garbo som Anna Karenina

Mår väl sådär lagom, men ska iväg på möte med prefekten. Dags att kämpa för sin sak. Nu längtar jag bara efter att få som jag vill och givetvis jullovet. Jag räknar timmarna tills jag åker hem till skogarna på lördag. Jag försöker dock tänka positivt och vill försöka göra dessa sista dagar i staden så bra som möjligt. Hur det går idag är ganska avgörande för hur de kommer se ut.

Snälla tomten, jag har en önskan detta år och du vet vad jag menar. :)

Det är inte tanken på oss, det är tanken på dig! Det är inte känslan av läppar, det är känslan av dina läppar. Det är inte saknaden av närhet, det är saknaden av din kropp mot min. Det är inte längtan efter kärlek, det är längtan efter dina ord, dina händer och dina blickar. Det är inte hunger efter mat, det är hunger efter dig!

Nu sitter jag åter på tåget mot skogarna med opera i öronen. Vilken opera? Jo, men Andrea Chenier såklart! Jag fullkomligt avgudar musiken. Jag blir liksom alldeles till mig, oförmögen att uttrycka och oförmögen att göra något åt det. Det är likt en känslostorm som drar fram i mig. Tänk då en hel opera som är nästan 3 timmar. Man är ganska slut efter en föreställning eller en genomlyssning. Men det är en skön trötthet.

Jag hade lite svårt att somna igår. Dels för musik i huvudet efter kvällens opera, dels för hysterisk ilska. Ja, mycket riktigt, ilska. Jag är förbannad på människor, människor jag litar på och tror gott om. Jag är förbannad på dem för att de uppträder illa, vekt och allmänt dåligt. Har de inget hyffs?!

Jag är ett stort fan av ärlighet. Jag är inget praktexempel själv, men jag gör mitt bästa. När människor ljuger, går bakom ryggen och inte vågar säga vad de tycker till mig tappar jag förtroendet för dem. Detta är precis vad som hänt. Det hade inte varit så stor sak om det varit en avlägsen vän eller liknande, men när det är en lite mer offentlig person med ansvar och förtroende. Det äcklar mig.

Ja, ja. Jag skiter i vad de tycker, jag vet själv vad som är rätt för mig och om de sitter och tror att de är gudar och vet allt är det ju mest synd om dem.

André Chénier Gustavo Lopez Manzitti
Charles Gérard Ola Eliasson
Madeleine de Coigny Raffaella Angeletti
Bersi Susann Végh
Grevinnan de Coigny/Gamla Madelon Kristina Martling
Roucher Gunnar Lundberg
Fléville/Fouquier Magnus Lindén
Mathieu Johan Edholm
Abbén/En Incroyable Magnus Kyhle
Hovmästaren/Dumas/Fångvaktaren Michael Schmidberger

 
Dirigent Pier Giorgio Morandi

Jag måste verkligen få lyfta fram Ola Eliasson. Han är en klippa både i sången och i skådespelet. Hans aria, hans golden-moment i opern var nog de bästa minutrarna under denna föreställning. För att få klaga har jag inte mycket gott att säga om Manzitti. Däremot var kören och orkestern på bra humör och visade sig från sin bättre sida.

Men återigen - herregud vilken underbar opera och vilken underbar musik! En nytt tillskott på önske-repertoarlistan är Madeleine de Coigny.

GÅ OCH SE!

Idag har jag bara tagit ett break från livet, ett behövligt sådant. Tagit sovmorgon. Ätit frukost i sängen, sett på webb-tv. Jag har också ordnat upp mitt liv lite, mitt liv hemma. Jag har plockat upp den trasiga ljuslycktan, dammsugit och plockat undan.

Idag har jag tagit ett break från livet och verkligen njutit av det. Jag längtar mer och mer efter att få jullov och komma hem och bara få ta ett ritkigt break från skolan i tre veckor.

Nä, nu jävla byter jag depp-musiken mot något lite mer pepp. Varför inte den gamla hiten Barbara Streisand som väcker fina minnen (säger bara Paradice). Nu är det bara två veckor, en vanlig skolvecka, kvar till jullovet och det är bara att bita ihop. Ibland vill jag bara bryta ihop, kasta mig i mammas eller pappas armar och ge upp, skita i allt. Men nä, nu får det vara nog. Vila får jag göra på lovet, nu är det skola som gäller. Skola och...ja, ni vet ;)

Ikväll är det julkonsert och jag ska göra det bästa jag kan, jag lovar.
Imorgon är det sånglektion på ackis, för övrigt är det den allmäna essä-dagen. Det ska skrivas så fingrarna blöder.
På onsdag är det instudering, pianolektion. 
Torsdag bjuder på massor med roligheter. Övning med Karima, instudering och fredagen bjuder på gehör och sånglektion och så en tågresa till småland.

Nu kör vi racet, vänner. Slutspurten är jobbig, men kort. Håll ut!

Sitter på Wayne's och försöker tiden gå med hjälp av brittiska Elle, te, sallad och så datorn då. Om en timme ska jag repa inför nästa helg. En timme! Ja, ja, har jag nu suttit här en timme kan jag väl sitta här en till. Efter en lång och försenad tågresa som började alldeles för tidigt för att jag ska se representabel ut, är jag tröttare än någonsin. Om jag inte håller mig aktiv, kommer jag somna här på Wayne's.

Ibland är livet det där extra, det där söta på toppen, det varma och nybakta i mitten och det goda skrapet i botten. Det är det goda, det söta, det salta och sura. Det är det feta och det smöriga, det sträva och det mjuka. Ibland är livet allt det där.
Ibland är det ett eller kanske två glas på Gondolen med en god vän och en fantastisk utsikt, kusinträffar och nya familjeförhållanden, sena kvällar och tidiga morgonar. Ibland är det gälla röster på sätena bredvid men ibland är det roliga och söta ryska taxichaufförer och vacker musik på tåget. Ibland är det fruktansvärda reklambrott på Spotify när man lyssnar på innerlig musik. Ibland är det också iskall näsa och knarr underfötterna när man går hem sent en kväll i december. Ibland är det smaken av lycka och tacksamhet för livet, för allt som livet ger.