kajsapalmer

Ja, home alone på trettondagsafton men för att pigga upp dammar jag av Mamma Mia. Visst är det den perfekta boosten? Glada människor, varma länder, glada färger, hollywood-leenden, rena människor, musik och lyckligt slut. Jadå, visst kommer detta boosta mig och min kväll.

Imorgon väntar konsert i Väckelsång kyrka. Det är kören med solister under ledning av Anki Lindeqvist som medverkar och det blir allt i musikväg från första advent till trettondag jul. Alla är givetvis varmt välkomna!

Jag önskar er en trevlig afton. Själv ska jag snart bege mig in i drömvärlden...

Jag kommer aldrig vara hon som är snyggast på festen, aldrig hon med den nya prylen, hon med den dyra bilen (jag har ju för tusan inte ens körkort). Jag kommer aldrig vara hon som håller fina middagar, asgrymma fester och lagar god mat. Jag kommer aldrig vara hon som vet, hon som kan svaren, aldrig hon som uppför sig som man bör, som aldrig gör bort sig. Jag kommer aldrig vara hon som säger rätt saker, som andra vill vara eller ser upp till. Jag kommer aldrig vara hon som får full pott på prov, är bäst i sport eller i frågetävlingar. Jag kommer aldrig vara den prefekta.

Men vad jag kan vara är mig själv. Jag kan vara mig själv och också då vara det bästa jag kan vara. Jag kan vara bäst på att vara Kajsa Palmér.

En känsla av otillräcklighet men överflöd. En känsla av att inte få plats, som fångad i en för liten bur. En vilja att få pröva sina vingar, kasta sig ut över klippan och veckla ut vingarna och känslan i magen - ska det gå eller inte. En vilja att hitta rätt och hitta hem.

Men herregud, idag är andra dagen på detta år och detta år ska jag se till att ta mig ut, våga kasta mig ut från klippan och falla. Jag ska falla och känna vinden, se allt som drar förbi mig, se det dunkla djupet dit jag faller. Känna, och kanske njuta av hur fort jag faller. Jag ska sedan veckla ut vingarna och testa...funkar dem, eller funkar dem inte. Om inte, ska jag kasta mig ut igen och igen, alltid i tron om att jag denna gång ska få mina vingar att bära mig. Kasta mig trots att jag ser fallets slut och vet hur ont det kommer göra när jag landar. Men till slut kommer den där känslan av att luften tar tag under vingarna och jag flyger.

Jag kommer så lära mig att använda mina vingar, lära mig hur jag ska ta fallen och så småningom lära mig landa mjukt och fint med hjälp av vingarna. Jag kommer lära mig hur det ser ut, hur det käns när jag faller. Jag kommer lära mig när jag närmar mig fallets slut och kan i tid veckla ut vingarna. Jag kommer lära mig att leva.

Uppe med tuppen och lyssnar på lugn och mysig musik. Morgonmusik. Jag vet inte vad det är med mig, eller vad som blev av mig igår. Det pirrade, pirrar fortfarande, i magen. Ni vet när man är sådär riktigt kär, förväntansfull eller glad. Men jag kan liksom inte koppla ihop mig med någon av de sinnesstämningarna. Kanske är det helt enkelt det nya året som börjar närma sig, som skapar  förväntan i mig. Ja misstänker dock att det är något helt annat, något jag måste glömma och lägga bakom mig. Varför är det så svårt att släppa taget?

Jag får en främmande osäkerhet, flackande blick och pirr i magen och det är inte bra för mig, det är inte jag. Men nu är som sagt ett nytt år påväg och kanske kommer detta bli ett år då jag lär mig att släppa taget, att våga lita på mitt hjärta, stå för mina känslor och mina tankar. Kanske kommer detta bli det år då jag lever i nuet och i framtiden. Kanske blir detta mitt år, mitt år då jag bestämmer över mig själv och mitt öde. Detta blir kanske mitt år, och endast det.

Dagen före dopparedagen. Är jag i julstämning? Tyvärr inte. Det är nog sjukan som är anledningen. I alla fall är det vad jag skyller på.

Jag har ägnat förmiddagen åt att skicka ut mejl om de ändrade planerna för vårterminen till berörda lärare (ja, jag tror i alla fall jag fått med alla). Även om jag inte vet om det ännu är påskrivet vill jag meddela lärarna så det inte kommer helt från klar himmel.

Idag är det väl pynt och sånt som gäller. Jag känner mig inte alls taggad och nej, jag ska vara ärlig, det beror inte bara på sjukan. Jag vet inte vad det är. Har inte lust med någonting och så har det varit i flera dagar nu.

Jaja, det ordnar väl sig.

Hoppas alla ni andra har en underbar dag av pynt, förväntan, famlij och vänner. Mycket kärlek och julstämning.