kajsapalmer

Ah, jag är girigheten själv. Nu rycker det i mina vårnerver. Jag vill gå långa vårpromenader, jag vill kunna gå ut utan halsduk och stövlar. Jag vill ha barmark och knoppar. Jag vill ha meer!

Men, vi är inne i mars och denna månaden kommer flyga iväg med aktiviteter i skolan, besök, resor och massor med annat och plötsligt är det just barmark och knoppar, vårsol och man kan lämna halsduken hemma.

Under tiden ska jag njuta av de lilla, av att kunna stå och värma ansiktet i solen, att se Stockholm i solljus och se snö som droppar. Fånga dagen, right?

Nu kommer den. Våren. Igår var sol och plusgrader och likaså idag. Jag har haft en fantastisk dag hittils. En bra uppsjungning, en suverän instuderingslektion, en underbar stund i solen och så har jag skrattat så jag svettats, så tårarna runnit och jag blivit alldeles matt.

Nu kommer den. Våren!

Så ger jag mig ut i kvällen. Luften är inte alltför kall och med P2 klassiskt i öronen går jag med lätta steg och med leende på läpparna mot Operan. Vilken dag jag haft och så bra den kommer sluta med Werther. Så svänger jag ut från Regeringsgatan och ser ett väldigt svart operahus. Jag ringer en vän...nej, det är ingen opera idag. Imorgon däremor går Werther av Massenet.

Så har jag gjort det, jag som aldrig gör fel (...) och jag svänger ned mot Kungsträdgården och mot Birger Jarlsgatan. Ikväll får jag nöja mig med motion och inspelad klassisk musik i öronen...

På väg till Operan stannar jag till och blickar ned på Kungsgatan. Ser ni? Nästan ingen snö!!

Oj vilken bra dag det är idag. Inte nog med att solen skiner och det luktar vår, sången går som en smäck och jag har övat piano som aldrig förr. Jag har haft teori och filat på läxan. Nu är jag hemma och landar och lyssnar på Werther av Massenet. Den går ju som sagt på operan ikväll och det är alltid en fördel att lyssna igenom den innan besöket. Jag känner ju till några slagdängor ur den, men det är bra att få en helhet.

Ja, vad kan jag säga? Jag älskar att sjunga, livet leker och jag trivs som fisken i vattnet och fågeln i skyn som Kajsa när hon sjunger.

Lyssnar igenom dagens sånglektion och förundras över hur min sångpedagog kan få mig att låta.

Det blev ingen pianoövning idag. Jag får ta igen det imorgon på morgonen, men det får bli tidigt för lektionen börjar redan 9.00. För övrigt bjuder morgondagen på teorisemenarium och övning. Imorgon bjuder Operan även på Werther av Massenet och det är något jag inte tänker missa. Så om ni undrar vart jag befinner mig imorgonkväll finns jag på tredje raden och lider med Werther...fast förhoppningsvis blir det mer njutning än lidande för min del.

Så kommer jag att tänka på den tid då man blev varm av att stå i solen. Ni vet, den steker och man vill bara rycka av sig plagg efter plagg, ligga vid havet och då och då ta ett svalkande dopp. Tanken på hav får mig att frysa ännu mer, kommer denna tid någonsin tillbaka?

Men nu är vi inne i mars och nu är det väl bara en månad kvar till våren va?

BTW! Nu har jag lagat mat, joho...här är bevis på mina aktiviteter i köket.

Spisen används för mat till matlådan (!) imorgon...


Mikron används...


Nu är det mörkt och kallt utanför fönstret men snart blomstrar körsbären där och fåglarna sjunger, barnen leker och luften är varm.

Fy vilken frusen dag. Jag gick till centralen i morse, vilket tar ungefär en halvtimme med stram kjol och vinterskor, och jag har inte på hela dagen fått tillbaka värmen. Nu sitter jag under filt, med mystofflor och med min värmande dator i knäet och tänker att jag borde gå ut igen och bege mig till skolan för pianoövning.

Idag har jag för övrigt varit i Västerås hela dagen och med risk för att bli tjatig är jag så lycklig för mina sånglektioner. Det går så mycket framåt och jag blir ås lycklig och peppad av min pedagog. Jag börjar få upp rutinen att utnyttja väntetid på tåg till något bra, som att plugga eller studera människors beteende på stationen...

Jag kan informera att det blev promenad till sats, träning, mat och nu ska jag plugga text. Vad jag inte gjort är att öva, men man kan ju inte hinna allt. Imorgon ska jag med tåget till lilla Västerås för sånglektion. Efter den gemensamma lektionen (som filmades X) ) finns mycket att diskutera och jobba med. Ska bli riktigt skojigt.

Lyssnar just nu på Wagner-mezzos. Det är skillnad från plockmusik/elektromusik av Stockhausen som vi fick höra idag på musikhistoran...

 VS 

Hemma och funderar på vad jag ska hitta på. Äta? Öva? Träna? Promenera? Plugga text? Känner mig av någon anledning duktig idag då jag gjort nästan allt jag borde. Det är ju egentligen ingen bedrift, bara lägsta möjliga krav. Jag tänker på högstadiet och gymnasiet då jag ständigt hade läxor och fulla skoldagar. Då tränade jag, red, spelade piano, sjöng och hade ändå tid för fritid. Hur klarade man det då?

Ídag har jag för övrigt lämnat Studentbacken bakom mig. Aldrig kommer jag bo där igen. Det är skönt och jag känner mig lättad och glad. Nu bor jag på rätt sida skolan, rätt sida Birger Jarlsgatan och rätt sida Valhallavägen.

Sista besöket hos husvärdarna (som inte var där, trots att de skulle...grrr)


Mina fina kjolar längtar hem och efter en kall färd är de nu i mammas ägo igen


Och såhär glad är mamma

Måndag och massvis med saker att göra, ta igen och sätta igång. Jag ska snart bege mig till affären och inhandla lite mat. Därefter är det komposition som gäller, följt av teori och vidare mot Gärdet. Där ska jag hämta upp lite kjolar som gråter i ett kallt och tomt rum. Där ska jag även lämna nycklarna och då samtidigt lämna det boendet bakom mig. Skönt.

Senare blir det piano och sång. Frågan är, kommer jag kolapsa innan dagens slut?

Jag har inte gjort någonting jag borde idag. Det har varit en lång söndag...i soffan. Den har spenderats med SATC och huvudvärk, med konstiga känslor och lustiga tankar, nostalgi, saknad och grubbel.

Visst låter det som en helt vanlig söndag? Tja, det var väl ett tag sedan jag hade en söndag som denna, men imorgon kan jag inte upprepa detta beteende.

Jag börjar mer och mer installera mig här, men det är alltid en omställning att flytta, även om man flyttar dit man bott innan. Allt är likadant, fast ändå inte.

Uppe med tuppen, eller inte. Pigg och vaken, eller inte. Sugen att göra teoriläxa, eller inte. Nej, idag vill jag gå promenix, titta på sex and the city och blir rik. Det sistnämnda har jag inte riktigt klurat ut hur jag ska lösa än, men jag har en plan...

Igår var det fullt ös i Elinas korridor och jag mår lite dåligt när jag tänker på allt det är att städa i köket och i rummen idag. För övrigt är det söndag och jag tror på en bra dag.

Har ätit och fastnat. Blev så trött, så trött, men laddar. Ikväll ska jag iväg till någon annans korridor och spela hög musik, skrika och springa i korridoren. Nej, skämt och sido. Min kära vän har korridorsfest och jag ska dit.

På tal om korridor måste jag återvända till det ställe jag trodde jag skulle slippa se igen. Jag har glömt mina älskade kjolar. Jag lider när jag tänker på dem och ibland kan jag höra dem skrika. Stackars, stackars små kjolar som ligger i ett tomt rum och känner sig vilsna och övergivna...

Nu börjar saker och ting komma i ordning. Vi har tömt, städat, packat, packat ur, burit och konkat. Nu är jag ensam igen och det känns så konstigt. Ena stunden är det fullt ös och andra är det alldeles lugnt. Lite prat och lite ljud av pyssel i köket gör att ensamheten och tystnaden inte käns lika påtaglig.

Det blir lätt att känna sig hemma här, eftersom jag bott här tidigare. Något jag dock märkte var nostalgi, assosiasioner till dofter, känslor och ljud. Allt kommer tillbaka. Hela förra våren utspelas i mitt huvud och återupplevs i mitt hjärta, om och om igen. Det är oundvikligt och det känns redan som vår.

Mina grannar gör det lätt för mig att lämna detta ställe. Idag ringde min klocka vid 7.00 och tidigare idag, runt 04.00, spelade de musik på högsta volym i feta högtalare. De skrek och sprang runt. Jag kan inte längta bort härifrån mer.

Nu kommer allt konkande på saker kännas så mycket mer värt det, så mycket bättre.

Efter en mycket trevlig och mysig middag i Gamla stan är vi nu hemma i stöket igen och ska försöka sova lite. Tänk, detta är sista natten här. Jag tänker på när jag kom hit, in i rummet för första gången och fick en liten hjärtattack, hur jag sakta skapade ett hem och allt jag tänkt, känt, gjort och upplevt här. Tänk alla tankar och känslor som är samlade och förknippade med detta lilla utrymme.

Men tänk också så mycket frustration över att inte ha ett eget kök, ha en ekande korridor och högljudda grannar.

Over all, har det varit en bra tid, men nu blir det bättre.

Nu kör vi!

Idag har jag varit stressad, otålig och irriterad på allt och alla. På lunchen begav vi, jag och min stackars syster, iväg för att käka med pappsen och mona. Nu är allt som går nedpackat och jag är helt slut! Helvete vad jobbigt det blir att flytta allt detta, konka ned för 5 trappor, in i en bil och sedan ut ur bilen och upp för en ny trappa. Sen ska allt packas upp. It's a mess!!

När jag idag gick in på fb stirrade och hånade statusuppdateringarna mig. Alla verkar ha varit på konsert med Nina Stemme och Matti Hirvonen. Ja, för den som är snabb och är på skolan oftare fanns en chans att gratis gå på denna konsert i Immanuelskyrkan. Men vet ni vad?! Ni kanske har sett och hört Nina Stemme men igår fick jag istället höra många, många fantastiska och begåvade sångare på gemensam lektion i Västerås. Jag känner mig privilegad.

Nu är min lilla syster här och allt ska ta fart. Imorgon är sista dagen, sista natten i detta rum och det käns skönt ... när det är färdigt. Längtar efter att ha allt på plats och längtar efter att börja med mitt liv på andra sidan Östermalm, med fräscht kök, trevliga boendekamrater och framför allt lugn och ro.

Imorgon får vi se vad som händer, det ska väl packas och fejjas inför flytten, sen ska vi väl hitta på något att göra. Det blir knappast några probs.

Ciao!

Sjunger upp med min senaste sånglektion i öronen och det slår mig. Det är som porr. Jag lyssnar, blir inspirerad (upphetsad?) och vill sjunga minst lika bra som hon på bandet. Och jag menar, det faktum att sång mycket går ut på att öppna, andas, använda muskler ner till könet, samla energi och skrika...
Allt pekar åt det faktum att sång, om inte annat, är väldigt känsloladdat och erotiskt.

But then again, det är en stor skillnad på porr och erotik.