kajsapalmer

Hemma. Har tvättat av sminket, borstat håret, smörjt in min stackars hud och sitter nu i nattlinne och njuter. Sånglektion nr två ska avlyssnas och sedan är det sängen. Imorgon ringer klockan 06.45 och jag ska upp och hoppa, glad och pigg...eller ja, pigg räcker det om jag är lite senare, men upp ska jag.

Under hela resan hem, lyssande jag inte på min sånglektion som jag brukar, jag satt istället och glodde på min spegelbild i fönstret på tåget. Jag vet inte om det var på grund av trötthet, fascination eller på grund av mina otroligt djupa ögon (...), men där satt jag, som ett fån och glodde på mig själv i en timme. Om jag kom fram till något? Nej.

God natt.

Så var det lite väntan igen. OM jag är trött. Men sängen där hemma väntar mig med öppna armar...eller ja, öppna lakan. Jag har haft två fantastiska sånglektioner idag och imorgon är det gemensam sång heeela dagen. Kan det bli bättre, knappast!

Imorgon kommer även min lillasyster med entourage (pappa och mona) för att hjälpa mig att flytta...jo, hjälp behöver jag allt. Packa är ju bra att göra t ex...

Men nu, åter till...väntan.

Så var första sånglektionen avklarad och om en dryg timme väntar nästa halvtimme. Alltså, dessa vokaler (och särsklt i som bara inte vill sluta dra upp hela min hals) och dessa frustrerande onödiga spänningar jag lagt till med. Vilken tur att jag har en sångpedagog som kan hjälpa mig att hitta rätt.

Det är en lång dag i Västerås idag och en lika lång dag väntar imorgon. Jag har precis boostad med frukt och choklad och tänker att jag ska orka sista passet och sedan kan jag bege mig hemåt.

Det är väldigt vackert idag och med min öppenhet efter massageworkshop och sånglektion blir jag sådär fånigt hänförd. Ursäkta...

Ok, det var inte kul att tvätta idag. Allt började med att jag startade två stora tvättar ... när jag en timme senare kommer ned för att starta två ytterliga maskiner kommer jag på vad jag missat - tvättmedel. Grattis. Detta gjorde att mitt humör liksom sjönk till botten.

Mitt dåliga humör gick ut på en stackars liten man som tvättade samtdigt som jag. Jag var väl inte elak, men inte särskilt tillmötesgående heller. Jag gillar inte att tvätta inför publik, att någon ska stå precis bredvid när jag hänger upp mina underkläder i torkskåpet.

I och med att jag var så sent ute torkar kläderna nu i mitt rum. Lite otympligt, men det luktar ju gott i alla fall. Man får hitta lösningar och alla som funkar är bra. Nu kan jag slappna av igen.

Vaknade, sträckte på mig och log. Vad det är härligt, att vara lycklig när man vaknar alltså. underbar känsla.
Idag är ändå tvättdag. Men det är inte så illa, jag gillar ju att göra saker (mina egna saker ska jag kankse tillägga) rena.

Det dalar lite snö, men solen sken in genom persiennerna idag på morgonen. Jag vet att solen finns där bakom molnen och trots snön känner jag att våren lurar. Även om den inte visar sig på någon månad är det skönt att veta att den finns där.

Nä, nu tvätthögarna...

Jag måste sova men luften är för torr och det hjälper inte att dricka. Rummet är för varmt, men det hjälper inte att öppna fönstret eller klä sig svalt. Kudden är för platt men det hjälper inte att lägga dit en till. Jag vrider och vänder på mig, meningar och bilder far igenom mitt huvud. Jag stannar upp och plötsligt är jag klarvaken och vid fullt medvetande slår det mig. Varken ett svalare rum, allt vatten i världen eller den bästa kudden kan hjälpa mig.

Vill ni veta vad det är? Vem vet, det kanske ni får en dag ;)

Jag har bott här nu i ett halvår och jag har flyttat 3 gånger här i Stockholm. Varje flytt är ett projekt, en ansträngning. Man ska packa ned alla sina saker och hitta nya lösningar, nya ställen att sätta sakerna. Man ska hitta nya mataffärer, nya hak och lära känna ett nytt område. Man lämnar alltid något bakom sig. Det är sorgligt, arbetsamt och det tar energi, men samtidigt är det skönt. Det är som en nystart. Varje gång får man se staden från andra vinklar, man får lämna ett liv, minnen och känslor och tankar bakom sig och börja om. Allt är där, men man har ett annat perspektiv sedan sist man flyttade. Att flytta må vara arbetsamt och ta energi, men man får också energi av att upptäcka nya vinklar, nya hak, nya minnen och nya känslor.

Det är som livet. Att lämna en fas bakom sig är arbetsamt och man vill inte lämna sitt mönster, sina vanor. Man ger sig ut på jakt efter nya, man gör snedsteg, man hänger på det närmaste haket istället för det bättre 100 m därifrån. Men man måste våga testa, man måste våga göra bort sig, göra fel och lära sig. Det är så viktigt! Annars ser man livet från bara en vinkel och det blir tomt och platt. Samma hak, samma människor, samma minnen, samma känslor, samma kök och samma rum, samma lägenhet och samma rutiner. Nej, jag väljer att leva, att utforska alla sidor och se till att inte glömma de sidor jag ser. Livet har så många sidor att utforska och även om inte alla är underbara och sköna är de alla en del av livet.

Det gäller att se det positiva att inte ha en fast bostad.

Söndag, träning, SATC och cola zero. Söndag, sol, blå himmel och glatt humör. Söndag och jag njuter och är tillfreds och tänker och reflekterar och funderar och..

..men allt på ett bra sätt.

Nästa vecka döper jag till Västeråsveckan. Ska dit i alla fall två dagar för workshop, sånglektion och gemensam sång. Men nästa vecka är också flyttveckan. På torsdag kommer flytthjälp från Småland och på lördag lämnar jag Gärdet. Detta är en vecka som kommer gå i turbofart.

Om det varit sommar hade jag gått ut precis såhär, utan halsdukar och extrajackor. Jag hade satt på mig mina älskade svarta klackar och njutit till fullo. Men nu prackar jag på mig extra lager och stövlar.

"Mamma vi vill ut och leka" skriker mina stackars skor


Min älskade kappa


Lite av min ena garderob. Det är att göra nu när jag ska börja packa...