Vilja vila

Nu sitter jag här med min päls igen. Jag sitter men vill hellre gå och lägga mig. Lyssnar på Melissa Horn, musik jag aldrig trodde jag skulle tillåta på min dator, och känner mest för att göra ingenting. Fast jag borde göra mer än ingenting, jag borde lyssna på Requiem och körsångerna igen.

Men jag orkar inte. Bara en liten stund av ingenting, sen kan jag ta itu med saker och ting. Men vi vet ju hur produktiv man ändå inte är de sista timmarna på dygnet...

En dag av piano..

Så var jag hemma, ca 6 timmar tidigare än igår och ungerfär dubbelt så pigg.

En skön, rolig och givande dag. Sång, sång på piano, sång med piano, sång och piano och piano på piano.

Jag lyckades sjunga hos min sångpedagog och ser ljust på mitt tillfrisknande.
På pianolektionen arbetade vi med att "sjunga" med högerhanden.
På sång och piano-semenariet var det piano i sångerna
På min pianolektion arbetade jag även med att spela piano...alltså pianissimo.

Pianissimo är nog den mest energiska och laddade i musiken. Jag har sagt det förr, men att lyckas tygla energi ger en otrolig laddning som känns i hela kroppen. Det är en härlig men jobbig känsla, en arbetsam men sexig känsla. Motpoler är ju underbart.


Uppe lite senare än tuppen, but still...

Om det var svårt att gå upp igår var det en omöjlighet idag. Men vet ni vad?! Jag har gjort det omöjliga, jag har stigit upp och jag sitter duschad och äter frukost. Det är knäppt och pinsamt att behöva erkänna att det var vid nio väckarklockan ringde. Tänk de som går upp tidigt på riktigt!!

Hur som helst. Idag ska jag träffa min sångpedagog på skolan, min pianolärare och sedan ska jag även ha instuderingssemenarium. Kommer inte bli riktigt en lika lång dag som igår, men sådär halvlång blir den ändå. Ikväll ska jag lägga mig i tid.

Watch me!


Trött men glad

Detta har varit en riktigt, riktigt lång dag. Började med musikhistoria på morgonen då vi hade lite av en salong. VI fick musikunderhållning av några i klassen och vi fortsatte att prata om romantiken. Åh, vad jag älskar allt från denna tid. Trängtan, längtan och allt på en gång.

Därefter träffade jag tillsammans med de andra solisterna i Mozarts requiem dirigenten som ska leda oss genom detta. Det är inte kul att när man för första gången träffar en dirigent är sjuk och hes. Man vill ju göra så gott intryck som möjligt, men särskilt gott kan det knappast blivit. På onsdag ska vi träffas med orkestern. Snälla Gud, låt mig bli bättre tills dess.

Från kl. 18.30-21.30 har jag haft rep med "oktober-ensemblen". Att sjunga i kör när man inte är riktigt frisk är ingen hit kan jag lova. 

Men hörrni! Tro inte att jag är bitter, jag har skrattat mig igenom denna dag. Jag har varit glad, kanske trött, men ändå glad. Nu ska jag avsnjuta en kopp te, tända lite ljus och lyssna på icke-klassisk musik. Få landa i mig själv helt enkelt.


Levande? Ja. Normal? Knappast.

Är det normalt att bo i sin päls inomhus? Det är inte värst kallt, men jag bor i den ändå.

Lyckades för en stund sedan dra igång brandlarmen. Kommer någon och knackar på och ser om man brinner inne eller lever? Nej. Denna bostad kan bli min död. Tur för mig att jag bara blåste ut ett ljus.

Jag har skrivit klart musikhistorian och skickat in den, jag har övat ensemblesångerna. Nu återstår requiem. Kämpa, kämpa, kämpa.




Pirr i magen

Himmlen är blå även idag, kanske mer blå än någonsin? Löven är kanske av vackrare färger än någonsin och luften är kanske friskare än aldrig förr. Allt är lite bättre än innan.
Livet är lite vackrare, lite bättre och en förväntan lurar under huden.

Jag har ett pirr i magen.


Produktivitet

Idag är jag uppe och igång. Sitter och lyssnar till de körsånger vi i "oktober-ensemblen" ska framföra nästa helg. Det är plugg, plugg, plugg och då inte bara noter utan text. Danska och hebreiska. Denna söndagen ska jag även lära mig altparierna i Mozarts Requiem samt skriva en recension i Musikhistorian. En produktiv söndag. Here we go!


En stund i tankar

Sitter nu nyduschad i pälsen och långklänningen jag numera lever i. Här sitter jag och ler över hur saker och ting aldrig blir vad man tänkt sig. Egentligen har man så lite att säga till om sitt eget öde, eller rättare sagt har man ingenting att säga till om. Man står maktlös inför det, men det är en skön känsla om man bara kan släppa kontrollen och flyta med.

Sedan ska man ju inte bara släppa taget om allt, då går allt åt skogen. Men det är en trygg och härlig känsla att ödet håller i trådarna.

Sitter och njuter av nocturnes av Chopin och tänker att äntligen kan jag börja livet som sångerska igen. Som jag längtat efter att få sjunga och jobba med musiken, leva musiken.

Musik är livet och livet är verkligen musik!

Diana Damrau som Rosina i Barberaren i Sevilla av Rossini.


Helgen i korthet

Lagom trött efter en lång natt och morgon. En sjukt rolig utgång med sjukt roliga människor. I helgen ska jag lära mig alt-partierna i Mozarts Requiem, jag ska försöka lära mig sångerna som jag ska sjunga i vokalensemblen. Givetvis är det omkring en miljon ytterligare saker att göra, men jag måste prioritera. Det är så mycket man vill göra när man äntligen blivit frisk och det finns så mycket man måste ta i tu med nu när man blivit frisk.

 Denna helgen måste bli och kommer att bli effektiv.

Friday night

Nu är det fredag mina vänner och jag mår bra! Jag kan svälja utan att det gör ont. Detta ska firas. Hur ska ni spendera denna kväll? Jag ska iväg och träffa trevliga människor och ha trevligare än någonsin! Önskar dig en ruskigt trevlig och mysig kväll.



BTW Ja det är en obäddad säng i bakgrunden. Det var en stressig morgon...

Fredag

Klarblå himmel, färgglada löv, frisk luft. Detta är en fredag som inte kan misslyckas.


Imorgon

Imorgon har jag tvättid och denna gången ska jag inte missa den. Mitt lilla rum är i princip bara tvätthögar just nu. Det stora arbetet blir att sortera och prioritera för allt hinner jag inte tvätta imorgon. Jag nämligen även ha gehör och gemensam lektion. Därefter blir det diverse fredagsaktiviteter. En riktigt bra fredag med rena kläde helt enkelt!


Vindarna vänder

Jag tror faktiskt det håller på att vända. Svullnaden har gått ned och jag känner mig pepp och redo att sätta igång med det som kallas livet igen. Imorgon bli förmodligen första gången på ca 2 veckor jag ska försöka ta ton på riktigt. Det ska sannerligen bli spännande att se vad det är för slags ljud jag lyckas åstadkomma.

Jag vet inte om det var sushin, djurgårdens friska luft eller alla böner jag bett, men jag tror minsann det vänder.




Att börja dagen med Requiem

Ingen bättre lycka idag med halsen. Sov dessutom bort tiden för bokning på vårdcentralen. Jag får testa jouren i eftermiddag i stället. Sitter just nu och lyssnar på Mozarts Requiem och nej, det är inte för att jag är deprimerad utan för att jag på något vis måste lära mig altpartierna utan att sjunga. Det är ett av mina projekt för dagen. Wish me good luck!

Kanske tar jag mig en liten runda kring Djurgården idag igen, om det bara inte blåser för kalla vindar. :)




Det kurrar i själen

Är hungrig på livet.


Onsdag och oväntade äventyr

Har idag gjort två rundor på Djurgåden även om jag bara planerat...ingen! Jag skulle egentligen till affären, men benen bar mig liksom förbi och iväg mot mitt paradis. Som om jag inte fått nog av en runda gav mig ut igen. Det är verkligen en magisk plats morgon, dag som kväll. Nu är det ju lillördag och det firas med...bok om Maria Stuart, grönt te och förhoppningsvis lite sömn. Försvinn nu dumma förkylning så jag får leva ett normalt liv!




Ger snart upp

Jag vet att jag lovat att inte skriva mer om min sjukdom, men nu är det oundvikligt. Det är nämligen det enda som tar upp mitt sinne och min energi just nu. Igår började en svullnad växa fram igen och under kvällen blev det värre. Jag fick inte många timmars sömn på natten då jag hade så ont i mina köttlar att tårarna kom varje gång jag svalde.

Jag drabbades av en slags ångest över att jag aldrig blir frisk. En ångest över att detta är något som kommer tillbaka med jämna mellanrum och har gjort i åratal nu. Vad är det för fel på mig? Har jag någon obotlig sjukdom? Kommer jag aldrig få sjunga igen?! Är mitt liv som sångerska bara en krossad dröm?

Ja, jag är lika uppgiven som det verkar. Är min högsta dröm ouppnåeligt? Vad finns det då för mening?


Svar

Avbokade mitt pass BodyPump. Varför? Vet inte om jag har något svar på det. Är trött, men ändå pepp. Är sugen men ändå seg. Är inte bra i halsen men frisk i kroppen. Vet ni vad som skulle passa helt perfekt? En promenad på Djurgården. Kanske är det just det jag ska göra. Men det är ju så kallt ute...det blir kanske gymmet ändå. :)

Med andra ord har jag fortfarande inget svar på frågorna varför jag avbokade mitt pass eller vad jag ska göra istället.

To be continued...

Tjuren och dess förbannade horn

Nu har jag gjort något jag fruktat länge, något människor i min omgivning försökt övertala mig att göra, något jag inte velat inse att jag måste göra. Jag har skjutit på det länge, länge och bortförklarat mig med att det ännu inte är någon brådska, att det nog ändå inte är nödvändigt. Idag har jag verkligen tagit tjuren vid hornen. Idag har jag ringt till en halsspecialist och bokat tid. Den 12 november ska jag dit och få reda på om min hals är som den ska.

Den egentligen anledningen till att jag skjutit på det är inte ekonomisk, är inte för att jag inte tror att det är något eller inte tror att det kan behövas. den egentligen anledningen är att jag är rädd för vad han ska säga. Just nu surrar huvudet av olika missöden som kan drabba mig under detta besök.

Men nu är tiden bokad och jag ska dit. Jag ska ta tjuren vid hornen.

Tisdagar är väl fina?!

Yes! Lika härligt väder idag. I got a feeling, that today's ganna be a good day. :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0