Köpenhamn-Växjö
För övrigt kändes det lite bättre med dikteringen idag. Det berodde nog på att man inte suttit och skivit teoriprov 2 timmar innan och att jag ätit lite bättre eller helt enkelt kändes det bättre för att jag hade väldigt låga förväntningar. Ja, om jag klarat provet eller inte får jag nog inte veta, men det har varit en bra erfrenhet och nu vet jag hur det fungerar till nästa år. Däremot håller jag tummarna för vår bas Joakim som fick väldigt fina poäng på sångprovet och som nu även klarat pianoprovet. Det ska bli spännande att se om han kommer in, men som sagt jag håller tummarna för det.
Som sagt nu ser jag nog inte Konservatoriets nya fina lokaler på ett tag, men det är inget jag deppar över, nu är det Sverigesökningar för hela slanten...
Inspirationen tillbaka!
Åh, nu är jag tillbaka!! Jag har åter insett varför jag går upp på morgonen och vad jag lever för. Idag har jag inte bara övat en gång, inte heller två utan tre gånger och rösten känns väldigt stabil och bra! Den känns näst intill outtröttlig (om det nu finns ett sådant ord...). Igårkväll då jag låg och inte för mitt liv kunde somna läste jag ur det senaste (ändå ett gammalts nummer. När kommer egentligen nästa nr?) av Tidskriften Opera. Jag blev så fruktansvärt inspirerad och allt annat som jag innan tyckt var stora problem är nu bara petitesser. Träna? Nej, det får komma i andra hand. Städa? Åh, det behövs, men det är långt ifrån första prioritet o.s.v.
Imorgon är det åter sånglektion och då är det nya tag. Det är som om man efter Köpenhamnssökningen går in i en ny era, ett nytt sångår. Då har man fått höra vad man har för brister och man börjar jobba bort dom. Det är givetvis väldigt kul, men det är alltid lite trevande när man får nya saker att jobba på, innan man har hittat läget. När man väl gör det, och man får den där aha-upplevelsen är det helt fantastiskt!!
Imorgon är det inga lektioner eller föreläsningar på Universitet vilket innebär mer övningstid och kanske lite ledigt? Ja, sen måste jag givetvis öva till dikteringsprovet som jag ska göra på fredag. Det känns något pinsamt att åka tillbaka och göra provet och inte göra ett dugg bättre ifrån sig än innan, men jag gör det för att visa att jag är seriös...hrm..
Skor-en viktig deltalj
Idag har jag inte tagit en ton ens. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig, men imorgon blir det nog bättre. Idag har jag varit hyperstressad och bortkommen. Jag skulle få iväg den där repetitionslistan och noter till musikhögskolan i Malmö, vilket innebar att få tag på en skrivare och en kopiator. Ja, sen försov jag mig också, såklart. Som tur är börjar jag inte förrän kvart över två på tisdagar. Imorgon ska jag se till att komma upp i tid för imorgon ska jag öva med Anna och pianisten. Förra veckan lyckades jag ju glömma bort vår övning, så jag måste se till att komma imorgon. Ska bli skönt att öva lite och framför allt att sjunga lite.
Idag kom jag på att skor faktiskt säger väldigt mycket om hur människor är. Skor är i själva verket väldigt viktigt, de kan lyfta eller sänka en hel outfit. Det finns inget värre (eller jo, det är klart att det gör, men men...), än när någon har ett par snygga jeans eller finbyxor, en snygg kappa och sen ett par unkna dojjor!! Det är fruktansvärt! Hur tänker man då? Eller ännu värre en kvinna med fin kappa, kjol och gympadojjor!! Antingen får man ju se till och följa sin stil fullt ut, eller byter man. Ok, skorna kanske inte säger så mycket om personer, men de är väldigt avslöjande. Man kan inte behålla en snygg stil med ett par gympadojjor!
Nähä, nu ska jag diska...
Saker som får mig på gått humör
Jag tror inte att jag ska ner till Kulturskolan och öva i förmiddag. Det blir nog att jag övar lite innan teorilektionen på universitetet istället. Nu känner jag istället för att gå en runda men först måste jag låta frukosten sjunka ner annars kommer hållen. Jag undrar bara hur kallt det är ute...
Jag måste se till att öva lite diktering också, för på fredag ska jag åter ner till Köpenhamn och skriva om den delen av teoriprovet. Jag var som tur var inte den enda som hade haft problem med den delen. Det var fruktansvärt svårt kan jag meddela. Allt går så fruktansvärt fort och när då provet dessutom är på danska tar det extra lång tid. Man ska inte bara göra uppgiften utan även förstå den...Men det blir roligt att få åka lite mer tåg och Köpenhamn är ju en fin stad, i alla fall den del av staden jag får se när jag går från stationen till Konservatoriet.
My perfect life?
rtnöjd med mig själv, hur jag ser ut och hur jag är som person. Det som fattas för att det ska vara perfekt är den där perfekta mannen vid min sida. En snygg, charmig, omtänksam man med lite klass är det enda som fattas. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag trivs med hur jag har det nu, och allvarligt talat finns inte riktigt tid eller rum för den där perfekte mannen. Jag skulle inte tacka nej om han dyker upp, men jag tänker inte leta. Nej, det finns bättre saker att lägga energi på. Jag lägger ner mycket tid på sången så jag kan komma igen ruskigt bra till nästa års sökningar och jag ska se till att avsluta de studier jag är mitt i nu. Dessutom måste jag ha tid för mig själv, då jag pysslar om mig, skämmer bort mig eller bara slappar. Ok, det är väl en klassiker att hävda att man trivs med singellivet och att man ändå inte har tid. Det är ett ganska bekvämt sätt, men i mitt fall är det faktiskt sant. Jag tänker heller inte låta mr Right sinka min kommande karriär ( oh yes, It will be a career ). Jag säger som kära fru Dellert-Jag lever för opera och inget får stå ivägen för min karriär.
Om det inte går som jag vill och det inte blir någon sångkarriär (inte för att det någonsin kommer hända), då är den där perfekta mannen välkommen in i mitt liv! :)
Allt har sin tid...
ckså, att jag hade stor vilja att uttrycka mig, men att det går ut över min teknik och det gör att det blir foserat. Min kära sångpedagog sa något mycket bra idag: "Det är tekniken som är uttrycket" .Jag ska försöka coola ner mig lite och öva och jobba efter de förutsättningar jag har. Jag kan inte stressa fram eller öva fram min röst, det får ta den tid det tar. Självklart ska jag inte sluta öva, men jag måste acceptera att det tar tid...Idag hade jag sånglektion och jag är fortfarande inte bra i halsen och det gör mig inte bara frustrerad utan även ängslig. Jag blir det när jag får ont i halsen under en längre tid. Jag bli rädd att jag aldrig kommer kunna sjunga igen..."men det har du ju aldrig kunnat..." var min kära sångpedagogs svar på det. Ok, men jag blir rädd att mina drömmar blir krossade p g a någon slags sjukdom. Jag vet, det är något absurt, men jag kan inte hjälpa att känna lite panik. Kanske hade jag blivit frisk fortare om jag inte orode mig så mycket...
Sökningskaos!
Egentligen är jag inte så sugen på att söka eller gå IE, men det är en bra utbildning att ha om det inte skulle gå vägen med in egen karriär. Dessutom kan man ju gå där ett år och söka musiker året efter igen. Helst vill jag gå på operahögskolan, givetvis. Åh, tänkt. Men det ligger väldigt långt iväg, om det någonsin kommer ske.
Nä, IE är nog egentligen inget för mig. Försök att se mig som musiklärare, försök se mig med en grupp barn. I say no more...
Tankspridd...
Jag har idag skämt ut mig och det känns inte alls bra. Kvart i tio ringer Ulrik och frågar var jag är. Jag förstod först inte riktigt vad det gällde, men kom sen på att vi bestämt att Anna och jag skulle öva med honom vid halv tio. Jävlar. Ja, jag hade inte hunnit ner och övat om jag så sprang som en idiot. Det är bara så pinsamt när man glömt något sånt och man får så dåligt samvete. Både Ulrik och Anna hade ju tagit sig till kulturskolan på morgonen och så blir det inget på grund av mig. Väldigt pinsamt.
Det värsta var nästan när min kära sångpedagog ringde en timme senare och undrade var jag var. Återigen fick jag ett hugg i hjärtat-"vad har jag nu glömt" tänkte jag...
-Vi skulle ju träffas nu och gå igenom repetoar med orkestern...
Jag: Det har jag faktiskt inte hört. Det har jag inte fått veta...eh..eh...
-Jo, jag har till och med skrivit upp att jag sagt det till dig!
Jag: Äh, va fan. Är det sant? Skit också...
-HAHAHA* Jag bara luras! HAHAHA...
Fy fan. Jag trodde jag skulle dö. Att jag inte anade att min kära sångpedgog bara skulle jävlas. I bakgrunden hörde jag Anna och Johanna gapskratta. Jag antar att jag förtjänade det!
Jag har inte sjungit på flera dagar, och det är också anledningen till att jag glömt bort övningen idag. Jag är fortfrande inte riktigt frisk i halsen. Det känns liksom inte som om jag någonsin kommer bli det. Halsen känns ganska okej, men så fort jag tar ton låter det gräsligt. Vet inte hur jag ska bära mig åt riktigt, men jag måste nog vila mig lite till. Jag gör lite mjuka övningar bara för att se till att stödet och placeringen är med.
Nu ska jag käka lite lunch, sen bär det av till gehörslektion...oj vad jag känner att jag behöver det.
Sång, sång, sång
*Se tu m'ami, se tu sospiri av Pergolesi
*Die sonne scheint nicht mehr av Brahms
*Lille röde rönnebär av Müller
*Der Nussbaum av Schumann
*Aspåkerspolskan av Peterson-Berger
*V'adoro pupille av Händel
*A shepherd in a shade av Dowland
*Kommt ein schlanker bursch gegangen av Weber
Nä, jag måste jobba med min repetoar lite. Det är ganska pinsamt att man inte kan få ihop en repetoar på 8-10 sånger.
Det blir en del konserter i vår och det är verkligen jätteroligt och bra då man får synas lite här och var! Folk pratar ju med varandra.
28/2 ev. Lunchkonsert på Universitetet
4/2 ev. Lunchkonsert på Universitetet
7/2 förband, tillsammans med flöjtisten Anna Söllcher, till Ginestrakvartetten i Kulturskolans aula
15/3 Konsert med Växjö stads symfoniorkester och Ungdomssymfoniorkestern i Växjö Konserthus
22/3 utdelning av Christina Nilssons ungdomsstipendium och konsert i Villa Vik
Senare blir det förmodligen den årliga uppsättningen Stabat Mater i Väckelsång.
Det ska bli så roligt, och förhoppningsvis kläms det in lite fler små evenemang!
Städa ut det gamla...
Sitter nu och vilar en stund i soffan. Jag har precis dragit ut granen, eller i allafall vad som var kvar av den. Nästan allt barr låg kvar inne på vardagsrumsgolvet, men gud va skönt att få väck den. Jag måste säga att jag tycker det är skönt att städa väck julen överhuvudtaget! Jag kan dock inte hjälpa till så mycket idag, för jag är inte frisk än. Jag blir väldigt trött väldigt fort, så jag ska ta det lugnt.
Läste precis några inlägg i en blogg som är skrivs av en tjej som lider av ätstörningar. Det är fruktansvärt. Jag förstår verkligen vilken tur jag hade som inte gick ner i det djupare. Denna tjej lever med sin ätstörning och den har blivit en del av henne identitet och det är fruktansvärt! Jag kan någonstans tycka att genom att skriva en blogg blir ätstörningen ännu med en del av henne, men jag kan förstå varför hon gör det också. Nej, det är verkligen fruktansvärt vad världen kan göra med oss människor. Det är ju hemskt att anorexi och bulemi är vanligt för tjejer. Hemskt!
När jag läste hennes blogg blev jag påmind om hur det var. Vilka känslor man tampades med och hur den simplaste sak kunde vara ett jätteproblem. Jag har sagt det innan, men säger det igen. Jag är så otroligt tacksam för att jag kom ur det så fort och så stark. Den erfarenheten har jag med mig hela livet, och jag har hjälp av den.
Det sägs ofta att det krävs en väldig viljestyrka för att kunna motstå suget efter mat när man svälter sig själv, men det är inte hälften av den styrka man behöver för att sedan bli frisk. Den styrka man måste ha för att inte falla tillbaka till det beteende och den relation man haft till mat, motion och "hälsa" måste vara väldigt stor!
Helg...underbara helg
Den kvällen kom jag i säng ca 22.00 och på fredagsmorgonen skulle jag ta samm tåg till Köpenhamn som jag tagit på torsdagsmorgonen, men kom aldrig upp då jg skulle (suprice). Istället väcker pappa mig en halvtimme innan vi måste åka. Herrregud, det har aldrig gått så fort att göra mig iordning. Den dagen hade jag knappt någon röst, men feber, det hade jag. Jag genomled dock teoriprovet på konservatoriet och efter tre timmar gick vi ut i friska luften igen.
Hur gick det då med teorin...Jag är ledsen Holger (min teorilärare), men det gick inge vidare. Det började helt ok. "Det här kan man nog lyckas ta sig igenom och få godkänt" tänkte jag, men det blev svårare och svårare och snabbare och snabbare för varje uppgift. Nä, det gick inge vidare alls. Jag får visserligen skylla mig själv då jag inte förberett mig så mycket som man borde. Om jag har tur får jag en andra chans. Men som jag sa till Joakim, jag säger inget mer om det förrän jag vet hur det gått.
Just nu sitter jag och lyssnar på Birgit Nilsson (såklart) och hostar och tycker synd om mig själv. Det är hemskt att vara såhär sjuk och ha ont i halsen framförallt. JAg hoppas det går över till på måndag då jag ska ha sånglektion.
04.33
Stressiga dagar, men en god affär
Morgondagen och dagen därefter innebär ett väldigt farande mellan Köpenhamn och Växjö. Imorgon ska mitt pianoprov äga rum, och jag bad om att få en så tidig tid som möjligt så jag får skylla mig själv att jag måste gå upp halv 3 imorgon...eller inatt...Anledingen till att jag ville få en tidig tid, var för att imorgonkväll ska jag sjunga och få stipendium här i Växjö. Dagen efter det är det teoriprov i köpenhamn som gäller-kl. 9 på morgonen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det blir inte mycket sömn de kommande kvällarna, men vad gör man inte för konsten?!
Men det ska bli kul också. Det blir mitt första pianoprov och teoriprov jag genomför och jag känner mig tyvärr inte alltför förberedd. Det ska bli väldigt spännande att se hur det går. Förväntningarna är väl inte se högsta, men det ska bli roligt.
Jag blev på så gott humör igår när jag tog bussen hem från stan, för bredvis mig låg följande:
*Mina nu lagade stövlar som jag hämtat
*En superfin liten resväska på hjul
*En underbar handväska. Jag fullkomligt älskar den!!
I den väskaffär jag råkade hamna fanns en expidit som fullkomligt lyste när det kom en kund. Han hade så mycket att säga om vad jag skulle ha för väskor. Jag gick ju egentligen dit för att köpa min resväska och han hjälpte mig att hitta rätt(givetvis den dyraste, men också den finaste). Han fick syn på min nuvarande handväska som jag förstört då jag burit runt med min stora sångpärm i den dag ut och dag in. Han insisterade på att jag skulle köpa en ny, en som klarade min stora pärm. Han visade några olika tåliga väskor och så tog han fram den som nu finns i mina ägo. Fin, fin var den.
Ha det fint
Välkommen till min nya blogg!
Skömt å sido blir detta skönt för min egen del. Ofta blir det jobbigt i längden att ha en blogg, man får dåligt samvete om man inte skriver en rad regelbundet. Det kravet ska inte finnas nu. Nej, här kommer jag bara skriva när jag vill...vi får väl se hur det går med det där...
För tillfället sitter jag och lyssnar på en skiva jag fick man min lillasyster i julklapp. Det är en inspelning av La Bohème med Jussi Björling som Rodolfo. Inte illa va? Det är ruskigt bra kan jag avslöja!! Jag kommer aldrig tröttna på denna vackra musik. Kärleksscenen mellan Rodolfo och Mimi i början är ju helt underbar musikaliskt. Lipar varje gång. Vanligtvis är jag ingen blödig människa, men när det kommer till sådan vacker musik kan jag inte hålla tårarna borta.
Tänk om man en dag själv fick sjunga sådan vacker musik och få andra så rörda. En dag...
